Gör egen el!!!! Skit i Vattenfall!!
Även vi som fortfarande inte har egen el är berörda av det här.
Här är ett brev från Johan på ETC:
           
Hej!!!

Det här är ett brev till dig och alla som börjat fundera på att göra egen el och kanske försökt prata med  elnätsbolag och andra.
Nu behövs din insatts för att stoppa en riktig  dumhet.

Regeringen har nämligen i sitt nya lagförslag gått tvärtemot  vad både branschen OCH alla egen els användare OCH utredningar  föreslår.

Regeringens lagförslag har två grundläggande  fel.

1. Regeringen föreslår INTE nettomätning, dvs att man får  kvitta den överskottsel man gör en solig dag eller blåsig kväll, mot den el  man köper.
Istället ger regeringen elnätsbolagen rätt att själva bestämma  om de - till nåders - vill erbjuda en kund det här.

Detta är - menar  jag - vanvett. En del elnätsbolag, bla i Katrineholm/Linköping har tagit  initiativ till nettomätning, men andra elbolag, Vattenfall och Eon har gjort  tvärtom.
Det här gör ett elnätets monopol kan utnyttjas av de privata  ägarna till att stoppa egen el - när de själva vill.
Lagen innebär varken  RÄTT till nettomätning, den innehåller heller inget PRIS för el du levererar  ut och den ger ingen rätt till elcertifikat för den el du gör själv.
Det  ENDA den gör är att den säger att du får göra el och att du isåfall ska ha en  timmätare. Men så är det i praktiken redan idag. (Det kallas av storbolagen  för nollavtal, dvs du får noll kr för el du levererar till dem...)

2.  Lagen innehåller faktiskt en försämring, den stadgar nämligen att du - om du  gör lite mer el under året jämfört med vad du köpt, ska betala dyr avgift för  mätningen - i efterhand. Dvs du straffas om din anläggning gör några kWh mer  än du konsumerar.
Vilket underbart sätt att INTE minska elkonsumtionen med.  (I praktiken innebär det att vi som gör egen el får åka ut i december och  sätta på element i stugorna för att "bränna av" överskottsel.  Absurt!)

Det kanske mest absurda är att regeringen nyligen gav  människor 60% i bidrag för att köpa solceller. Nu ska samma människor straffas  om de använder dem och gör mer el än de konsumerar!

Nu återstår en  mycket kort tid för regeringen att ta reson i den här frågan.
Jag vet att  stora delar av branschen är förtvivlad över lagförslaget, det förvirrar mer än  det löser.
Men näringsdepartementet verkar göra prestige av det  hela.
Eller också är det starka lobbygrupper som  påverkar.

Därför behöver du som vill göra din egen el agera  själv.

Jag ber dig att sända mail till näringsdepartement,  riksdagsmän, press och din elnätsägare i frågan. (maillista finns längst ner i  detta brev) Vi måste helt enkelt få upp trycket här, annars kommer det att  dröja till efter valet 2010 innan något kan göras åt de usla svenska reglerna  kring egen el.

Jag själv har sänt följande mail till departementet och  politiskt ansvariga och DN, nyhetsmorgon, Aftonbladet mfl
Du som VILL göra  din egen el men ännu inte börjat, kan ju ändra ordet "gör" till "jag vill"  .
-----------

Hej
Jag heter Johan Ehrenberg och gör idag min  egen el. Och jag vet att många fler vill göra det.
Därför begär jag att  regeringen inför lagstadgad rätt till nettomätning snarast och snabbt ändrar  det lagförslag man just tagit fram.
Nettomätning är det enklaste sättet att  låta privatpersoner få ersättning för den extra el man gör en solig dag eller  när det blåser som mest.
En lag om nettomätning kostar inte staten något  men den ger egen els producenten en rättighet gentemot de monopolföretag som  äger elnätet där man bor. Annars är man som elabonnent helt i händerna på  elnätsbolagens goda vilja.
Utan nettomätning försvårar regeringen  utvecklingen av egen el och alternativ småskalig elproduktion.
Jag är också  förvånad över förslaget om att jag - om jag levererar några kWh mer än jag  konsumerar under ett år - ska behandlas som stor elproducent och betala  årsavgift enligt samma taxa som en stor elproducent. Jag skänker gärna bort  mitt nettoöverskott, men vill slippa straffavgift för att jag gör lite extra  el åt alla andra.
Jag hoppas ni lyssnar på är egen utredare Lennart Söder  och de små elnätsbolagen runtom i landet och agerar snabbt för en ny lag med  rätt till nettomätning.
Jag gör min egen el för att göra en insats i  klimatfrågan.
Jag ber er att inte försvåra det  arbetet.

Mvh

Johan Ehrenberg


OCH DETTA MAIL har  jag sänt till mitt elnätsbolag där jag bor.

Hej
Jag heter Johan  Ehrenberg och är abonnent i ert nät. Min adress är.... Jag gör idag där min  egen el. Jag vill därför veta hur ni förhåller er till nettomätning. Det är ju  tekniskt enkelt att göra och det finns möjlighet för er som elnätsbolag att  införa det..
Kommer ni att använda nettomätning för oss som gör vår egen  el framöver.
Med hopp om snabbt svar

Johan  Ehrenberg


Återigen, detta är mina brev och du skriver  naturligtvis vad du vill. Ovanstående är bara tips på hur jag  förklarar.

Sänd gärna en kopia till mig om du sänder till ditt  elnätsbolag. Jag hoppas kunna göra en lista på egenel.etc.se om vilka  elnätsbolag som stöder egen el och vilka som motarbetar.
Förhoppningsvis  ska de senare bli väldigt få.


Mvh

Johan Ehrenberg
Egen El  



Mailadresser;  Exempel.

Maud.olofsson@enterprise.ministry.se
Andreas.carlgren@environment.ministry.se
asa.tillberg@dn.se
mats.j.larsson@dn.se
nyhetskanalen@tv4.se
debatt@aftonbladet.se
gomorronsverige@svt.se
rapport@svt.se
Mona.sahlin@riksdagens.se
Lars.ohly@riksdagen.se
Peter.eriksson@riksdagen.se


Glöm  inte din lokala tidning eller lokala TV nyheter.

Elnätsbolagen hittar  du oftast via din kommun elelr på din  elräkning.

Hon har rätt!! Som alltid!!!

Åsa Linderborg: 

Vi borde prata om verkliga spioner

DEBATT: Regeringen bör
lära av Nobelpriset

2009-10-20 16:02

Ellinor Ostroms Riksbankspris till Nobels minne bör inspirera regeringen till att sluta sanktionera skattelagar som missgynnar samägd vindkraft, skriver Linda Magnusson, vd för O 2 Vindel på DI Debatt.För alla ekonomiska föreningar som driver kooperativt ägd vindkraft kommer ­Elinor Ostroms Nobelpris som ett stort erkännande. Ostroms teori, byggd på verklig­hetens exempel. Hon visar hur sam­ägande kan konkurrera med såväl storföretagande som statligt ägande.

Men den svenska regeringen går i motsatt riktning och sanktionerar envist en tolkning av skattelagstiftningen som ensidigt missgynnar den ­sam­ägda vindkraften.

Ett Nobelpris i ekonomi har väl inte på flera decennier varit så politiskt och historiskt laddat som i år då ­världs­ekonomin har nått sin lägsta nivå på 70 år.

Priset till Elinor Ostrom är i det sammanhanget både logiskt och efterlängtat. Det gäller inte minst för ­energi­sektorn som dels är mycket ­kapi­tal­intensiv, dels ofta starkt ­beroende av allmänhetens acceptans för ny ­el­pro­duktion.

Klimatmötet i Köpenhamn står för dörren, med målet att hålla den ­globala uppvärmningen till under två grader. Regeringen vill bland annat att ­Sveriges energianvändning ska vara förnybar till 50 procent. Ett led i detta är en kraftfull utbyggnad av vindkraften.

Sverige har en fantastisk och ­outnytt­jad vindpotential. Riksdagen har slagit fast en planeringsram på 20 terawattimmar vindkraft på land och 10 TWh till havs år 2020, men ­ändå har vi bara lite drygt 2 TWh vindkraft. Vad det är som har gått snett så här långt?

Svaret är att två förutsättningar är avgörande för att vi ska nå vindkraftsmålet. Det behövs platser i bra ­vind­lägen där vindkraft kan byggas och det behövs kapital.

Vindkraftskooperativen, där hushåll går samman och ­investerar i andelar i vindkraftverk för att kunna köpa el för sitt eget behov, ger ett viktigt bidrag i båda dessa ­avseenden.

Såväl svenska som internationella studier visar att folklig förankring och delaktighet ofta är helt avgörande för att kommuner och närboende ska ­säga ja till planerade vindkraftverk. Bra vindlägen ligger ofta högt, medan kommuner i sina översiktsplaner har en tendens att förorda låglänta skogsområden för vindkraft. Inställningen bottnar i att vindkraftverken inte ska synas – men när de omkringboende själva är delaktiga i utbyggnaden via ägarandelar uppfattas vindkraften ­ofta som ett acceptabelt inslag i landskapsbilden.

Så till frågan om kapital; fram till 2008 har 20 000 människor via vindkraftskooperativ blivit ägare till cirka 10 procent av den svenska vindkraften.

Men nu är det tvärstopp. Orsaken är en omtolkning av skattelagstiftningen, en ny uttagsskatt på andelsägd vindkraft, som kritiseras hårt av alla från den rödgröna oppositionen och miljörörelsen till regeringens egna vindkraftssamordnare.

Alliansregeringen återkommer till att utbyggnaden av förnybar elpro­duktion ska stimuleras med el-certifikat. Systemet är på många sätt ­utmärkt, men det bidrar inte till ökad acceptans.

Trots att elcertifikaten betalas av ­elanvändarna leder de inte till breddat ägande på oligopolmarknaden för ­elproduktion.

Utan andelsägande blir det bara de stora eljättarna som äger även vindkraften.

I länder som Danmark och Tyskland fick vindkraftskooperativ direkta stöd för att stimulera utvecklingen. I Sverige missgynnas i stället ­andelsägd vindkraft genom allians­regeringens straffbeskattning av sam­ägande som både är ologisk och ­kontra­produktiv.

De som delar på ett vindkraftverk för sin gemensamma förbrukning betalar en annan uttagsskatt än den skatt som ­gäller för den som har råd att äga ett eget kraftverk.

Nu har Nobelpristagaren Elinor Ostrom slagit hål på den gängse uppfattningen att gemensamt ägd egendom blir dåligt skött.

Förhoppningsvis kan detta inspirera alliansregeringen till att finna en snabb lösning på problemet med ­uttagsskatt på andelsägd vindkraft.

Linda Magnusson
vd, O 2 Vindel

Fan här sitter man och skickar vidare massa info ut i spejset utan att riktigt läsa det själv-men den här artikeln är så viktig tycker jag så jag flaggar extra för den.
Det är ett för mej ganska nytt miljöhot, men jag tror det är superviktigt att få upp det i ljuset, för snart, tror jag, kommer klimatförändringarna och framförallt bristen på olja att ta världens rika på sängen och då kommer dom som desperat vill behålla den västerländska livstilen att blåsa på med kärnkraft, centern här i sverige under ledning Ammunitionsuran från atomkraft förgiftar i hela världen

Ett av de värsta hoten, mot miljön och varje människa runt jorden, idag och i framtiden, är den dagliga förgiftningen av uran från krigsammunition.

"Atomkriget är redan här!" säger USA-officeren, den uranförgiftade militärläkaren Doug Rokke i sin föreläsning på YouTube. Som strålskyddsexpert var han chef för futila försök att sanera efter Kuwaitkrigets uranammunition. Han har anmodats tiga av USA:s militärledning, som anser ammunitions-uranet så effektivt att man inte kan avstå, samtidigt som man sprider lögnande besked om riskerna.

Det viktigaste regeringen Reinfeldt skulle kunna göra under Sveriges EU-ordförandeskap är att verka för förbud att tillverka och hantera uranammunition.
 

Sprids sedan Kuwaitkriget 1990

I Kuwaitkriget 1990-91 började uran användas i massiv skala, med bly i ammunitionen.

Ammunitions-uranet börjar brinna, som en svetslåga, och smälter sig genom flera meter betong eller pansar. Uranet blir damm eller förgasas, och vid varje användning sprids en andel av detta radioaktivt strålande, starka kemiska gift, runt jorden inom några dagar, fastän det är nästan dubbelt så tungt som bly.

Ammunitionsfabriken i England omges av varningsmätare mot uranutsläpp. Efter några dagars Kuwaitkrig  larmade mätarna om hälsovådlig nivå av uran i luften, – men uranet kom ända från Gulfen.
 

Giftigt som kvicksilver

För att dölja riskerna, har atomindustrin lyckats lansera sina ohanterbara avfallsproblem-lager runt jorden (två miljoner ton!), som en resurs, som "utarmat" uran, depleted uranium, DU. Men enligt Wikipedia använder Tyskland begreppet (am)munitions-uran, och det är det begrepp vi behöver använda, för att människor ska förstå vad det handlar om, och att en aktiv och forcerad spridning i hela världsmiljön pågår.

Ammunitions-uranet är lika giftigt som kvicksilver eller arsenik, och avger dessutom i miljarder år invärtes livsfarlig radioaktivitet. Inandat, skjuter uranets alfa-strålning sönder lungcellernas arvsmassa på nära håll. (En cell arbetar i 10 elektronvolt, men drabbas av alfapartikelns 4 miljarder eV). Men industrin omtalar bara att strålningen inte kan tränga igenom ens ett papper, eller huden, utvärtes.

Forskning kring inandad alfastrålning, har visat att redan motsvarande 4 tusendelars gram ammunitonsuran, gav samtliga försökshundar lungcancer. Men I Irak spreds det redan under 2003 mer än 2000 ton, hälften i tättbebyggda områden! Därtill spreds det i ex-Jugoslavien och sprids i Afghanistan (ex 1000t under 2001). En anonym soldat påstår att svenska kamouflagenät från utlandsverksamheten inte får återtas till Sverige, för att de är för uranförgiftade. Detta bör journalister undersöka.
 

Halverad strålrisk efter 4 miljarder år

Ammunitionsuranets förgiftning och strålning når redan varje människa på jorden, och kommer att drabba allt liv på jorden framöver, ännu när solen slocknar. Varför förtigs ammunitions-uranförgiftningen aktivt i världens dominerande media och politik? Troligen för att uranet kommer från den påstått "rena och fredliga" kärnkraften. Varje ton färdiganrikat, utvalt uran, som Sverige importerar, lämnar efter sig omkring sju gånger mer ammunitionsuran, som oundvikligt och höggiftigt avfall, nånstans i världen. Sverige bör själv ta hand om sin del av detta livsfarliga, men då behöver vi redan bygga sju Forsmarkslager till.

Regeringen vill dessutom tillåta tio nya atomreaktorer, som kraftbolagen vill bygga fyra gånger större, köra 25% fler år och kanske 20% mer per dygn. Regeringens plan (bara första steget?) motsvarar ny-utbyggnad av hela 60 atomkraftverk av nuvarande storlek, ger alltså ytterligare sex gånger mer avfall och daglig förorening (via skorstenar och avsiktligt, enligt plan, till vattnet) än dagens reaktorer totalt kommer att lämna efter sig. Då behöver Sverige 35 nya atomavfallslager – var då, i din kommun? – om vi ska ta ansvaret även för det av Sverige, i utlandet, orsakade avfallet – ammunitions-uranet.
 

Olagligt massförstörelsevapen

Redan av att bara ha vistats några veckor i urandamm, i Irakkriget 1990, har närmare 200.000 USA-soldater förtidspensionerats, för cancer och blandsjukdomar kallat Gulfkrigs-syndromet. Över tiotusen av dem har dött. Men drabbad lokalbefolkning kan räknas i miljoner. Det är frågan om stora delar av Irak överhuvudtaget är tjänligt för människoboende, för all framtid.

Strålningsprofessor Anders Brahme, från Karolinska Institutet, konstaterade tio år efter draksådden, i södra Irak: "Jag såg så många barn födda med ohyggliga och sällsynta deformiteter, som bara brukar finnas en på miljonen."

Men Världshälsoorganisationen låter, skandalöst, enligt avtal, tekniker, från det kommersiellt partiska Internationella Atomenergiorganet (IAEA), censurera alla WHO:s läkarutlåtanden om forskningsresultat kring strålningrisker.

Enligt FN:s Mänskliga Rättigheters-kommitté är utarmat uran förbjudet, enligt Internationell lag, såsom
massförstörelsevapen, eftersom:
* uranet drabbar urskillningslöst, även icke stridande

* uranet kan inte saneras

* uranet skadar i all framtid.

Men USA och Israel använder det kontinuerligt.
 

Svensk kärnkraft förgiftar världen

I fallet med hälsohoten från kvicksilver dröjde det alltför länge innan farorna uppmärksammades, låt oss se till att inte samma sker med ammunitions-uranet.

För att idag skydda svenskar från att förgiftas (ur kasserade lysrör) av det erkänt farliga kvicksilvret, ett ämne lika giftigt som ammunitionsuran, kostar Sveriges kommuner på sig över 300 miljoner kronor per ton. Men svensk atomkraft lämnar, årligen, omkring två tusen ton avfalls-uran efter sej utomlands. Det innebär, med samma kilovärdering, en försummad svensk-orsakad miljökostnad, avseende skador främst på världens barn, motsvarande omkring 600 miljarder kronor/år, över 10 kronor per kilowattimme svensk atomström.

Vår svenska atomkraft är skyldig till mer än en femtiondel av förgiftningen från ammunitionsuran i världen hittills. Tillåter vi regeringen att bygga nytt, kan en tiondel av skulden för framtida skador bli Sveriges.
 

Avskaffa ammunitionsuran och atomkraft

Att satsa på atomkraft mot klimatstörning är att ersätta pest med kolera.
Låt oss se till att förbjuda all användning av avfallsuran i vapen, och att produktionen av detta uran, atomkraftverksdriften, avskaffas, innan det avskaffar mänskligheten.

Roland von Malmborg
 
om ammunitionsuran, på svenska: www.uraniumconference.org
filmer och bilder, engelska: googla "depleted uranium" + exempelvis "youtube"
Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigföring, 100:-/år pg 21 80 70-1, tel 08-26 18 43, lilburn@glocalnet.net;
Folkkampanjen mot Kärnkraft & Kärnvapen, 200:-/år & hushåll, folkkampanjen.se info@folkkampanjen.se
_____________________________________________________________________________________________............

Fan här sitter man och skickar vidare massa info ut i spejset utan att riktigt läsa det själv-men den här artikeln är så viktig tycker jag så jag flaggar extra för den.
Det är ett för mej ganska nytt miljöhot, men jag tror det är superviktigt att få upp det i ljuset, för snart, tror jag, kommer klimatförändringarna och framförallt bristen på olja att ta världens rika på sängen och då kommer dom som desperat vill behålla den västerländska livstilen att blåsa på med kärnkraft, centern här i sverige under ledning av Mad Olofson har ju redan svikit sina gamla ideal och börjat flagga för kärnkraft, så det är otroligt viktigt att vi redan nu basunerar ut hur dåraktig denna väg är. Och visar på kopplingen till nedanstående artikel, om AMMUNITIONSURAN, fan vilka sjuka mänskor som har makten i världen och som kan tänka ut sånt.
LÄS:

.. ..

Ammunitionsuran från atomkraft förgiftar i hela världen

Ett av de värsta hoten, mot miljön och varje människa runt jorden, idag och i framtiden, är den dagliga förgiftningen av uran från krigsammunition.

"Atomkriget är redan här!" säger USA-officeren, den uranförgiftade militärläkaren Doug Rokke i sin föreläsning på YouTube. Som strålskyddsexpert var han chef för futila försök att sanera efter Kuwaitkrigets uranammunition. Han har anmodats tiga av USA:s militärledning, som anser ammunitions-uranet så effektivt att man inte kan avstå, samtidigt som man sprider lögnande besked om riskerna.

Det viktigaste regeringen Reinfeldt skulle kunna göra under Sveriges EU-ordförandeskap är att verka för förbud att tillverka och hantera uranammunition.
 

Sprids sedan Kuwaitkriget 1990

I Kuwaitkriget 1990-91 började uran användas i massiv skala, med bly i ammunitionen.

Ammunitions-uranet börjar brinna, som en svetslåga, och smälter sig genom flera meter betong eller pansar. Uranet blir damm eller förgasas, och vid varje användning sprids en andel av detta radioaktivt strålande, starka kemiska gift, runt jorden inom några dagar, fastän det är nästan dubbelt så tungt som bly.

Ammunitionsfabriken i England omges av varningsmätare mot uranutsläpp. Efter några dagars Kuwaitkrig  larmade mätarna om hälsovådlig nivå av uran i luften, – men uranet kom ända från Gulfen.
 

Giftigt som kvicksilver

För att dölja riskerna, har atomindustrin lyckats lansera sina ohanterbara avfallsproblem-lager runt jorden (två miljoner ton!), som en resurs, som "utarmat" uran, depleted uranium, DU. Men enligt Wikipedia använder Tyskland begreppet (am)munitions-uran, och det är det begrepp vi behöver använda, för att människor ska förstå vad det handlar om, och att en aktiv och forcerad spridning i hela världsmiljön pågår.

Ammunitions-uranet är lika giftigt som kvicksilver eller arsenik, och avger dessutom i miljarder år invärtes livsfarlig radioaktivitet. Inandat, skjuter uranets alfa-strålning sönder lungcellernas arvsmassa på nära håll. (En cell arbetar i 10 elektronvolt, men drabbas av alfapartikelns 4 miljarder eV). Men industrin omtalar bara att strålningen inte kan tränga igenom ens ett papper, eller huden, utvärtes.

Forskning kring inandad alfastrålning, har visat att redan motsvarande 4 tusendelars gram ammunitonsuran, gav samtliga försökshundar lungcancer. Men I Irak spreds det redan under 2003 mer än 2000 ton, hälften i tättbebyggda områden! Därtill spreds det i ex-Jugoslavien och sprids i Afghanistan (ex 1000t under 2001). En anonym soldat påstår att svenska kamouflagenät från utlandsverksamheten inte får återtas till Sverige, för att de är för uranförgiftade. Detta bör journalister undersöka.
 

Halverad strålrisk efter 4 miljarder år

Ammunitionsuranets förgiftning och strålning når redan varje människa på jorden, och kommer att drabba allt liv på jorden framöver, ännu när solen slocknar. Varför förtigs ammunitions-uranförgiftningen aktivt i världens dominerande media och politik? Troligen för att uranet kommer från den påstått "rena och fredliga" kärnkraften. Varje ton färdiganrikat, utvalt uran, som Sverige importerar, lämnar efter sig omkring sju gånger mer ammunitionsuran, som oundvikligt och höggiftigt avfall, nånstans i världen. Sverige bör själv ta hand om sin del av detta livsfarliga, men då behöver vi redan bygga sju Forsmarkslager till.

Regeringen vill dessutom tillåta tio nya atomreaktorer, som kraftbolagen vill bygga fyra gånger större, köra 25% fler år och kanske 20% mer per dygn. Regeringens plan (bara första steget?) motsvarar ny-utbyggnad av hela 60 atomkraftverk av nuvarande storlek, ger alltså ytterligare sex gånger mer avfall och daglig förorening (via skorstenar och avsiktligt, enligt plan, till vattnet) än dagens reaktorer totalt kommer att lämna efter sig. Då behöver Sverige 35 nya atomavfallslager – var då, i din kommun? – om vi ska ta ansvaret även för det av Sverige, i utlandet, orsakade avfallet – ammunitions-uranet.
 

Olagligt massförstörelsevapen

Redan av att bara ha vistats några veckor i urandamm, i Irakkriget 1990, har närmare 200.000 USA-soldater förtidspensionerats, för cancer och blandsjukdomar kallat Gulfkrigs-syndromet. Över tiotusen av dem har dött. Men drabbad lokalbefolkning kan räknas i miljoner. Det är frågan om stora delar av Irak överhuvudtaget är tjänligt för människoboende, för all framtid.

Strålningsprofessor Anders Brahme, från Karolinska Institutet, konstaterade tio år efter draksådden, i södra Irak: "Jag såg så många barn födda med ohyggliga och sällsynta deformiteter, som bara brukar finnas en på miljonen."

Men Världshälsoorganisationen låter, skandalöst, enligt avtal, tekniker, från det kommersiellt partiska Internationella Atomenergiorganet (IAEA), censurera alla WHO:s läkarutlåtanden om forskningsresultat kring strålningrisker.

Enligt FN:s Mänskliga Rättigheters-kommitté är utarmat uran förbjudet, enligt Internationell lag, såsom
massförstörelsevapen, eftersom:
* uranet drabbar urskillningslöst, även icke stridande

* uranet kan inte saneras

* uranet skadar i all framtid.

Men USA och Israel använder det kontinuerligt.
 

Svensk kärnkraft förgiftar världen

I fallet med hälsohoten från kvicksilver dröjde det alltför länge innan farorna uppmärksammades, låt oss se till att inte samma sker med ammunitions-uranet.

För att idag skydda svenskar från att förgiftas (ur kasserade lysrör) av det erkänt farliga kvicksilvret, ett ämne lika giftigt som ammunitionsuran, kostar Sveriges kommuner på sig över 300 miljoner kronor per ton. Men svensk atomkraft lämnar, årligen, omkring två tusen ton avfalls-uran efter sej utomlands. Det innebär, med samma kilovärdering, en försummad svensk-orsakad miljökostnad, avseende skador främst på världens barn, motsvarande omkring 600 miljarder kronor/år, över 10 kronor per kilowattimme svensk atomström.

Vår svenska atomkraft är skyldig till mer än en femtiondel av förgiftningen från ammunitionsuran i världen hittills. Tillåter vi regeringen att bygga nytt, kan en tiondel av skulden för framtida skador bli Sveriges.
 

Avskaffa ammunitionsuran och atomkraft

Att satsa på atomkraft mot klimatstörning är att ersätta pest med kolera.
Låt oss se till att förbjuda all användning av avfallsuran i vapen, och att produktionen av detta uran, atomkraftverksdriften, avskaffas, innan det avskaffar mänskligheten.

Roland von Malmborg
 
om ammunitionsuran, på svenska: www.uraniumconference.org
filmer och bilder, engelska: googla "depleted uranium" + exempelvis "youtube"
Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigföring, 100:-/år pg 21 80 70-1, tel 08-26 18 43, lilburn@glocalnet.net;
Folkkampanjen mot Kärnkraft & Kärnvapen, 200:-/år & hushåll, folkkampanjen.se info@folkkampanjen.se
_____________________________________________________________________________________________

av Mad Olofson har ju redan svikit sina gamla ideal och börjat flagga för kärnkraft, så det är otroligt viktigt att vi redan nu basunerar ut hur dåraktig denna väg är. Och visar på kopplingen till nedanstående artikel, om AMMUNITIONSURAN, fan vilka sjuka mänskor som har makten i världen och som kan tänka ut sånt.
LÄS:
Ammunitionsuran från atomkraft förgiftar i hela världen

Ett av de värsta hoten, mot miljön och varje människa runt jorden, idag och i framtiden, är den dagliga förgiftningen av uran från krigsammunition.

"Atomkriget är redan här!" säger USA-officeren, den uranförgiftade militärläkaren Doug Rokke i sin föreläsning på YouTube. Som strålskyddsexpert var han chef för futila försök att sanera efter Kuwaitkrigets uranammunition. Han har anmodats tiga av USA:s militärledning, som anser ammunitions-uranet så effektivt att man inte kan avstå, samtidigt som man sprider lögnande besked om riskerna.

Det viktigaste regeringen Reinfeldt skulle kunna göra under Sveriges EU-ordförandeskap är att verka för förbud att tillverka och hantera uranammunition.
 

Sprids sedan Kuwaitkriget 1990

I Kuwaitkriget 1990-91 började uran användas i massiv skala, med bly i ammunitionen.

Ammunitions-uranet börjar brinna, som en svetslåga, och smälter sig genom flera meter betong eller pansar. Uranet blir damm eller förgasas, och vid varje användning sprids en andel av detta radioaktivt strålande, starka kemiska gift, runt jorden inom några dagar, fastän det är nästan dubbelt så tungt som bly.

Ammunitionsfabriken i England omges av varningsmätare mot uranutsläpp. Efter några dagars Kuwaitkrig  larmade mätarna om hälsovådlig nivå av uran i luften, – men uranet kom ända från Gulfen.
 

Giftigt som kvicksilver

För att dölja riskerna, har atomindustrin lyckats lansera sina ohanterbara avfallsproblem-lager runt jorden (två miljoner ton!), som en resurs, som "utarmat" uran, depleted uranium, DU. Men enligt Wikipedia använder Tyskland begreppet (am)munitions-uran, och det är det begrepp vi behöver använda, för att människor ska förstå vad det handlar om, och att en aktiv och forcerad spridning i hela världsmiljön pågår.

Ammunitions-uranet är lika giftigt som kvicksilver eller arsenik, och avger dessutom i miljarder år invärtes livsfarlig radioaktivitet. Inandat, skjuter uranets alfa-strålning sönder lungcellernas arvsmassa på nära håll. (En cell arbetar i 10 elektronvolt, men drabbas av alfapartikelns 4 miljarder eV). Men industrin omtalar bara att strålningen inte kan tränga igenom ens ett papper, eller huden, utvärtes.

Forskning kring inandad alfastrålning, har visat att redan motsvarande 4 tusendelars gram ammunitonsuran, gav samtliga försökshundar lungcancer. Men I Irak spreds det redan under 2003 mer än 2000 ton, hälften i tättbebyggda områden! Därtill spreds det i ex-Jugoslavien och sprids i Afghanistan (ex 1000t under 2001). En anonym soldat påstår att svenska kamouflagenät från utlandsverksamheten inte får återtas till Sverige, för att de är för uranförgiftade. Detta bör journalister undersöka.
 

Halverad strålrisk efter 4 miljarder år

Ammunitionsuranets förgiftning och strålning når redan varje människa på jorden, och kommer att drabba allt liv på jorden framöver, ännu när solen slocknar. Varför förtigs ammunitions-uranförgiftningen aktivt i världens dominerande media och politik? Troligen för att uranet kommer från den påstått "rena och fredliga" kärnkraften. Varje ton färdiganrikat, utvalt uran, som Sverige importerar, lämnar efter sig omkring sju gånger mer ammunitionsuran, som oundvikligt och höggiftigt avfall, nånstans i världen. Sverige bör själv ta hand om sin del av detta livsfarliga, men då behöver vi redan bygga sju Forsmarkslager till.

Regeringen vill dessutom tillåta tio nya atomreaktorer, som kraftbolagen vill bygga fyra gånger större, köra 25% fler år och kanske 20% mer per dygn. Regeringens plan (bara första steget?) motsvarar ny-utbyggnad av hela 60 atomkraftverk av nuvarande storlek, ger alltså ytterligare sex gånger mer avfall och daglig förorening (via skorstenar och avsiktligt, enligt plan, till vattnet) än dagens reaktorer totalt kommer att lämna efter sig. Då behöver Sverige 35 nya atomavfallslager – var då, i din kommun? – om vi ska ta ansvaret även för det av Sverige, i utlandet, orsakade avfallet – ammunitions-uranet.
 

Olagligt massförstörelsevapen

Redan av att bara ha vistats några veckor i urandamm, i Irakkriget 1990, har närmare 200.000 USA-soldater förtidspensionerats, för cancer och blandsjukdomar kallat Gulfkrigs-syndromet. Över tiotusen av dem har dött. Men drabbad lokalbefolkning kan räknas i miljoner. Det är frågan om stora delar av Irak överhuvudtaget är tjänligt för människoboende, för all framtid.

Strålningsprofessor Anders Brahme, från Karolinska Institutet, konstaterade tio år efter draksådden, i södra Irak: "Jag såg så många barn födda med ohyggliga och sällsynta deformiteter, som bara brukar finnas en på miljonen."

Men Världshälsoorganisationen låter, skandalöst, enligt avtal, tekniker, från det kommersiellt partiska Internationella Atomenergiorganet (IAEA), censurera alla WHO:s läkarutlåtanden om forskningsresultat kring strålningrisker.

Enligt FN:s Mänskliga Rättigheters-kommitté är utarmat uran förbjudet, enligt Internationell lag, såsom
massförstörelsevapen, eftersom:
* uranet drabbar urskillningslöst, även icke stridande

* uranet kan inte saneras

* uranet skadar i all framtid.

Men USA och Israel använder det kontinuerligt.
 

Svensk kärnkraft förgiftar världen

I fallet med hälsohoten från kvicksilver dröjde det alltför länge innan farorna uppmärksammades, låt oss se till att inte samma sker med ammunitions-uranet.

För att idag skydda svenskar från att förgiftas (ur kasserade lysrör) av det erkänt farliga kvicksilvret, ett ämne lika giftigt som ammunitionsuran, kostar Sveriges kommuner på sig över 300 miljoner kronor per ton. Men svensk atomkraft lämnar, årligen, omkring två tusen ton avfalls-uran efter sej utomlands. Det innebär, med samma kilovärdering, en försummad svensk-orsakad miljökostnad, avseende skador främst på världens barn, motsvarande omkring 600 miljarder kronor/år, över 10 kronor per kilowattimme svensk atomström.

Vår svenska atomkraft är skyldig till mer än en femtiondel av förgiftningen från ammunitionsuran i världen hittills. Tillåter vi regeringen att bygga nytt, kan en tiondel av skulden för framtida skador bli Sveriges.
 

Avskaffa ammunitionsuran och atomkraft

Att satsa på atomkraft mot klimatstörning är att ersätta pest med kolera.
Låt oss se till att förbjuda all användning av avfallsuran i vapen, och att produktionen av detta uran, atomkraftverksdriften, avskaffas, innan det avskaffar mänskligheten.

Roland von Malmborg
 
om ammunitionsuran, på svenska: www.uraniumconference.org
filmer och bilder, engelska: googla "depleted uranium" + exempelvis "youtube"
Aktionsgruppen mot Radioaktiv Krigföring, 100:-/år pg 21 80 70-1, tel 08-26 18 43, lilburn@glocalnet.net;
Folkkampanjen mot Kärnkraft & Kärnvapen, 200:-/år & hushåll, folkkampanjen.se info@folkkampanjen.se
_____________________________________________________________________________________________

2009-09-03 14:34 -Saxat ur  Miljöaktuellt:

Så motiverar Carlgren satsningen på jättevägbygget

Av

Transporter "Tveklöst ja" svarar miljöminister Andreas Carlgren på frågan om Förbifart Stockholm är det bästa alternativet för klimatet.

Regeringen beslutade idag att tillåta motorvägsprojektet Förbifart Stockholm – till en kostnad av 28 miljarder kronor. Miljöministern försvarar det kritiserade projektet med att det byggs för framtidens bilar med låga eller obefintliga utsläpp av koldioxid. 

Miljöminister Andreas Carlgren presenterade beslutet på en presskonferens tillsammans med infrastrukturminister Åsa Torstensson, kulturminister Lena Adelsson-Liljeroth och finansborgarrådet i Stockholm, Sten Nordin.

Åsa Torstensson inledde konferensen med att peka på hur stort behovet är av goda trafiklösningar när regionen växer. Motorvägen under Mälaren kommer enligt henne att skapa ett ”mindre miljöbelastande trafiksystem” som gynnar kollektivtrafiken.

Den sexfiliga motorvägen ska byggas mellan Häggvik och Skärholmen i en 17 kilometer lång tunnel under Mälaren och Ekerö. Regeringen hoppas att kunna sätta spaden i jorden om två år och att motorvägen står klar om tio år.

Andreas Carlgren säger att motorvägen inte kommer att förstöra så mycket natur- och kulturvärden som äldre versioner av samma projekt. Den här planen från Vägverket gör så att till exempel både Grimstaskogen och Lambarfjärden räddas från exploatering.

Kritiken mot projektet har varit hård inte minst eftersom den kommer att öka trafikmängden i regionen. Men Andreas Carlgren hänvisar till Vägverkets beräkningar som visar att utsläppen av koldioxid kommer att minska med 25 procent fram till år 2030 tack vare minskad köbildning. 

— Vi ska inte lösa miljöproblemen genom att sluta resa, säger Andreas Carlgren.

—  Vi bygger den här vägen för en tid när bilarna går på biogas och el. Det är entydigt.

Tycker du att Förbifart Stockholm är det bästa klimatalternativet?

Tveklöst ja, säger Andreas Carlgren.

Vilka signaler skickar det här beslutet till de internationella klimatförhandlingarna? Igår satt du i Bryssel och uppmanade andra länder att dra ned på utsläppen. Idag är du med om att göra den största motorvägssatsningen någonsin.

Jag tror inte att det påverkar så mycket. De signaler man bryr sig om handlar om innehållet i vår nationella klimatplan. Sedan är det många som sitter fast i tänkandet att vägarna byggs för dagens bilar när det i själva verket är koldioxidfria elbilar som ska köra där, säger miljöministern.

............

Saxat från Alliansfritt Sverige

Augusti 4, 2009 - Den enda klimatreformen går i graven ....

NOTIS. Regeringens enda egentliga klimatåtgärd - miljöbilspremien - löpte ut sista juni och ersattes med den mindre fördelaktiga förmånen med slopad fordonsskatt i fem år. Minskningen i försäljning av miljöbilar har varit marginell, men inte desto mindre syns ett trendbrott. Att regeringen skrotar sin enda miljöförbättrande åtgärd är minst sagt anmärkningsvärt.

I övrigt har regeringen sett till att beskatta sönder vindkraften, höja momsen på vattenkraft och kollektivtrafik, investerat i kolkraft utomlands, tagit bort miljöbilarnas undantag vid trängselskatten, krävt sänkt koldioxidskatt för att kompensera höjda bensinpriser, krävt kilometerskatt på transporter istället för utsläppsskatt, satsat alla pengarna från trängselskatterna på motorvägar istället för kollektivtrafik, avveckat miljödieseln, subventionerat dieselbilar mer än bilar drivna på icke-fossila bränslen, höjt fordonsskatten på bussar, försökt slopa koldioxidskatten samt begärt större utsläppsrätter.

Men regeringen klimatkompenserar i alla fall för sina resor. Ibland i alla fall.



....

.. ..

Aftonbladet, 5/8-09

Kollektiv glömska

När Typografförbundet gått med i strejken började utgivningen av Svaret: meddelanden från Landssekretariatet.

Lars Ilshammar skriver om storstrejken 1909 och om en arbetarrörelse som 100 år senare står med mössan i hand

En högkonjunktur som snabbt vänds i lågkonjunktur och kris. Ett huvudavtal som hakar upp sig. Arbetsgivare som ser chansen att pressa fram lönesänkningar och vill ta sig rätten att ensidigt bestämma vem som måste sluta. En försvagad och splittrad arbetarrörelse. En LO-ledning som hellre vill kompromissa än ta konfrontation. Låter det bekant? Välkommen till 1909.

Nu i augusti är det exakt 100 år sedan storstrejken – en megahändelse i den moderna historien som skulle polarisera Sverige och sätta spår långt framåt i tiden. Vilhelm Moberg skriver i Soldat med brutet gevär om den paradoxala tystnad som lade sig då konflikten var ett faktum: ”När den väldiga striden började, blev det stilla och lugnt. Nu släcktes alla ugnar, alla hyttor tillbommades, alla sågklingor stannade, alla lokomobilers hjul stod stilla.”

Hundra år senare råder en annan sorts tystnad i ett samhälle som annars verkar besatt av jubileer och årtalsmystik. Om storstrejken, om dess följder och om vad den eventuellt betyder idag talas det knappast.

Det tidiga 1900-talet är oroligt på den svenska arbetsmarknaden. Bara under 1908 pågår bortåt 300 strejker och lockouter. En storkonflikt är nära, men LO backar in i ett ofördelaktigt avtal. Våren och sommaren 1909 tilltar stridsmullret. I bakgrunden: den djupa depressionen. SAF-hövdingen Hjalmar von Sydow går på offensiven och smälter ihop flera mindre konflikter till en enda. Osålda lager och arbetslöshet ger tillfället: acceptera stora lönesänkningar – annars jättelockout.

Men konflikten gäller också något annat: paragraf 23 i Arbetsgivareföreningens stadgar - makten över arbetsplatsen, formulerad som rätten ”att leda och fördela arbetet, att fritt antaga och avskeda arbetare, samt att använda arbetare, oavsett om de är organiserade eller ej”. Den rätten ska slås fast. Och företagen har råd. I lågkonjunkturen är lockout ett sätt att tömma lagren. LO svarar med hot om storstrejk mot fler försämringar.

Arbetsmarknadens unga parter har viftat med sina vapen: nu vill man strid. SAF ivrigt, LO-ledningen motvilligt och med onda aningar. Men medlemmarna trycker på. Alltför länge har fackliga och politiska ledare talat om den stora striden, den som ska göra rent hus med det kapitalistiska samhället och bana väg för socialismen. Storstrejken, generalstrejken, har fått en mytologisk plats i den unga arbetarrörelsen. Till slut är man tvungna att sätta handling bakom orden. Det luktar revolution. Militär och polis gör sig beredda att försvara den bestående ordningen.

Den 4 augusti 1909 bryter storstrejken ut. Det är den största arbetsmarknadskonflikten någonsin i Sverige och pågår en dryg månad. Som mest är 80 000 arbetare lockoutade och 300 000 ute i strejk, av en befolk

ning på bara 5,5 miljoner. Mot sig har de hela det etablerade samhället: militären, rättsväsendet, som skyddar strejkbrytarna, den borgerliga pressen och regeringen. Samhällets stöttepelare spottar efter socialistbusen Branting på stan och kastar sockerbitar på honom på krogen.

Men oroligheterna uteblir. Storstrejken leder varken till revolution eller kravaller. Lugn och ordning råder. De strejkande går på möten, metar strömming eller ligger i gräset och läser tidningen medan konflikten växer långt utanför de LO-anslutna, till oorganiserade lykttändare i Stockholm, till sadelmakarna i Tidaholm. Och samhället består. Militären får göra patron ur.

I början är moralen hög och sammanhållningen stark bland de strejkande. Man hoppas att regeringen ska gripa in med medling när konflikten hotar att bli samhällsfarlig. Men regeringen gör som SAF vill – ingenting. Samtidigt är strejkkas

sorna magra, trots bistånd från omvärlden. I september har reserverna sinat, nöden står för dörren och storstrejken ebbar ut. Arbetarna tvingas med mössan i hand tillbaka till fabrikerna där de tvingas acceptera sänkt lön – och skriva under på inte vara med i en fackförening.

På kort sikt leder storstrejken till att LO förlorar nästan hälften av sina medlemmar och till att syndikalistiska SAC bildas av missnöjda arbetare. Cirka 20 000 arbetare avskedas och svartlistas. Många tvingas emigrera. De bittra erfarenheterna från 1909 ligger sedan i potten 1917-1918 när de gamla europeiska imperierna faller samman i världskrigets slutskede och spontana hungeruppror slår ut i de svenska industridistrikten. LO, som inte återhämtat sig förrän samma år, låter strejkvapnet vila. Den svenska revolutionen ställs in.

På längre sikt banar storstrejken väg för samförståndsanda och den svenska modellen, och är bland annat en viktig klangbotten för Saltsjöbadsavtalet 1938 där SAF och LO sätter sig ner i förhandlingar och erkänner varandra som jämbördiga parter. Decennierna efter folkhemmets genombrott minns man storstrejken inom arbetarrörelsen som något primitivt och förhistoriskt. Liksom Ådalen hör den inte riktigt hemma i det moderna rationella samhället.

Återupprättelsen kommer på 1970-talet: Nu blir 1909 det första avstampet på vägen mot medbestämmande och anställningsskydd. Samtidigt skrivs nederlaget om som en seger för solidaritet och sammanhållning. Under 1990-talskrisen ställs frågan om det kanske rent av är tid för en storstrejk igen. Och i dag, när så mycket går igen? Ingenting. En sargad fackföreningsrörelse som har tappat hundratusentals medlemmar och just tvingats gå med på lönesänkningar upp till 20 procent verkar inte längre ha bruk för sitt historiska minne.

LO-förbunden sitter i dag på synnerligen välfyllda konfliktfonder, ytterst som en lärdom av 1909. Men till vad ska de användas, och när? Om storstrejken kan man förstås dra olika slutsatser. Saknar man intresse för det förflutna går det däremot inte att dra några slutsatser alls.

Lars Ilshammar

Fan går fortfarande runt i buskagen och försöker varva ner.Varför fan sätter jag på datorn-nån slags tomhet jag är rädd för.
Anyway, idag har jag legat o läst massa utskrifter från nätet som har vart intressanta.
Det mesta skrivet av den utmärkta Benny Åsman.
Kanske nåt för er med?
Nu går jag ut och plockar blåbär.Rekommenderas; det är ett bärår i år.

............

Skuldsätt dig och bli rik.....

Av Benny Åsman....

Bryssel mars 2009....

Snart två år har gått sedan den så kallade subprime-krisen utlöste den globala ekonomiska kris som hela den kapitalistiska världen skakas av. En epok är över. Den då sunt förnuft sattes åt sidan och arbetande människor med normalinkomster ficks att tro på jultomten. Skuldsätt er upp över öronen så blir ni rika, var budskapet som den giriga finansindustrin lockade med. I dag ser vi att sanningen var en annan. Tiotals miljoner världen över har nu bara stora hål i fickorna, skulder för all framtid och en rikedom som hägrar i fjärran. Men hur kom vi hit ? Vad hände egentligen när subprimekrisen seglade upp och drog med sig hela det globala finanssystemet ?....

För familjen Pearson i Pine Valley söder om staden Atlanta började det finansiella äventyret våren 2005. Då lånade familjen 300 000 US dollar av mäklarfirman Burton&Jones och köpte ett vackert hus med fyra rum och kök.....

-Vi tog chansen. Alla våra vänner hade köpt eget hus. Vi hade inga sparade pengar men mäklaren sa att det var inget problem, säger Dirk Pearson till Atlanta Daily.....

Familjen Pearson fick sitt huslån trots att de saknade en garanti och trots att Dirks fru, Linda Pearson, varit arbetslös i nio månader efter att hon förlorat sitt deltidsjobb som kassörska på ortens storköp.....

-Alla sa att huspriserna skulle stiga under överskådlig framtid och att vi inget riskerade, säger Dirk dystert.....

För nu står familjen på bar backe. När familjens räntor och amorteringar sommaren 2007 ökade drastiskt, som lånekontraktet stipulerade, hade huspriserna i Pine Valley redan tappat 12 procent i snitt och lånefällan slog till. Så gick det som det gått för flera miljoner familjer. Pearsons klarade inte av avbetalningarna och huset konfiskerades av familjens bank.....

Inget ovan om familjen Pearson är sant. Ändå så sant. Familjen finns bara i min fantasi, men hade lika väl kunnat vara en av alla dessa familjer som ruinerats i en skrupellös lånekarusell. Pine Valley söder om Atlanta finns inte heller. Men det finns många Pine Valley där hus nu står igenbommade och med skylten For Sale på den oklippta gräsmattan vid uppfarten.....

Boom och krasch.....

När IT-kraschen fick besvikna investerare och riskkapitalister att fly tekniksektorn befarade Alan Greenspan att recessionen 2001 skulle bli djup och allvarlig och lättade därför på den amerikanska centralbankens ränta så kraftigt att det öppnade vägen för den spekulationsbubbla som sedan blåstes upp i bostadssektorn.....

Subprimelånen är bara en del av den spekulativa bubbla som berörde hela den amerikanska bostadsmarknaden och även andra länder för den delen som exempelvis Storbritannien, Spanien och vårt eget lilla Sverige. Alla borde ha sett riskerna med den skuldpyramid som byggdes upp. Ett fåtal varnade för de katastrofala följderna som skuldberget kunde förlossa.....

Ninja kallades systemet skämtsamt av mäklarna och finansiärerna. No Income-No Job-No Assets. (Inga inkomster-inga jobb-inga tillgångar) Vissa websiter specialiserade sig till och med i försäljning av falska anställningsintyg som ibland var en formalitet som mäklarna krävde för att mana bankerna att bevilja huslånen.....

Kraschen var oundviklig. Många låntagare var oförmögna att ens klara av de första amorteringarna på de nyköpta husen. Det verkliga problemet är att förstå hur ett sådant system kunde fungera under så lång tid. Svaret heter naturigtvis profiter. Hela kedjan från mäklarna upp till investeringsbankerna med Bear Stearns, Lehman Brothers och Citibank i spetsen gjorde stora pengar innan det gick hål i bubblan. I det finansiella pyramidbyggets uppgångsfas är det ingen som bekymrar sig över riskerna. Det är glada miner på alla fronter och giriga blickar kastas mot de hägrande vinsterna. Många såg krisen komma men ville inte se den. Vinsterna som ännu fanns att göra var för stora. Men när sedan understa stenarna i pyramiden börjar rämna då sjunker mungiporna och girigheten går över i panik. Sälj, sälj, sälj. Alla försöker samtidigt att göra sig av med riskfyllda papper och botten går ur. Finanskrisen är ett faktum.....

Riskerna med subprimelånen hade totalt underskattats. Anledningen var naturligtvis girigheten men också det faktum att alla matematiska modeller som användes för riskbedömningen var baserade på kortsiktiga erfarenheter på bostadsmarknaden. Mer precist på de senaste femton åren i USA. En period utan ett enda år med sjunkande hus- och bostadspriser. Inte undra på att många lurades till att tro på ständigt stigande priser vilket naturligtvis gav en känsla av riskfri spekulation. I dag vet även de största optimisterna bättre.....

Politiskt ansvar.....

Politikerna gör i dag allt för att blodstänken från slakten på finansmarknaden inte ska befläcka den politiska karriären. Med indignerade miner skjuter man över ansvaret på andra. Till och med John McCain tvingades mitt under sin valkampanj skruva upp tonläget mot « spekulanterna  på Wall Street ». Nicolas Sarkozy gick upp i falsett när han närmast dagligen slog på «oansvariga bankirer » och « spekulationskapitalismen ».....

De socialdemokratiska ledarna i Europa vill inte vara sämre. I Ett öppet brev publicerat i Le Monde den 22 maj 2008 gick tunga socialdemokratiska namn, som Jaques Delor, Jaques Santer, Helmut Schmidt, Massimo D’Alema, Lionel Jospin, Pavvo Lipponen, Paul Rasmussen, Michel Rocard och vår alldeles egen Göran Persson, till kraftigt angrepp mot den avreglerade kapitalistiska finansmarknaden.....

-Krisen visar på illa och dåligt reglerade marknader och den visar oss än en gång att marknaderna inte är förmögna att reglera sig själva, skriver de före detta stats- och finansministrarna.....

-Det är imperativt att förbättra kontrollen av och regelverket för bankerna, drar de bland annat som slutsats.....

Brevet fick nästan inget eko i Europa eller Sverige för den delen. På något sätt kanske alla debattsugna insåg att de gamla tungviktarna kastade sten i det egna glashuset. I över 20 år har dessa herrar i regeringställning, som i opposition, varit överens med det nyliberala mottot : liberalisera och privatisera. De har alla varit med och röstat fram lagar som öppnat dörrarna för de ivriga spekulanternas framfart. Opposition från vänster kallades för omodern och förlegad, oförmögen att förstå den nya tidens anda och behov. Nu när krisen sopat golvet med alla nyliberala mantra vill inte de stolta « arbetarledarna » längre känna av det regelverk de själva varit med om att forma och upphöja till samhällspraktik. Det skorrar falskt när kritiken haglar över finansvärlden för att den gör vad som politikerna gjort lagligt.....

Det är framför allt på två områden som avreglering och lagförändringar lagt de formella grunderna till den ohejdade kapitalismens globala framfart.....

Först, ändrades reglerna för bankernas verksamhet. De täta skott som infördes efter depressionen på trettiotalet avskaffades delvis av Ronald Reagan och sedan ytterligare av Bill Clinton under sina åtta år vid makten. Normen från de striktare tiderna då en bank livnärde sig på skillnaden mellan in- och utlåningsräntorna och redovisade sina skulder och tillgångar i bokföringens balansräkning avskaffades. Det blev lagligt för bankerna att använda det egna kapitalet till köp och försäljning av värdepapper och dessutom lagligt för bankerna att låna pengar för att investera i finansmarknaderna.....

Sedan ändrades de internationella normerna för bokföringens utförande. Två till synes detaljer som införts med de nya normerna spelar en viktig roll i hur finanskrisen utvecklades. Tillgångar , som aktier och andra papper värderade av en marknad, ska enligt de nya normerna tas upp enligt « value to market ». Det vill säga att aktier och andra tillgångar ska deklareras i bokföringen enligt deras aktuella marknadsvärde och inte som förr enligt det ursprungliga köpvärdet. Samma sak gäller dock inte skulderna. De ska inte märkas « value to market ». Resultatet i en boomperiod för aktier och andra tillgångar är uppenbart. Värdet på de egna tillgångarna överdrivs och bankens/företagets resultat överdrivs. Den andra « detaljen » är ännu viktigare. Det blev lagligt att bokföra skulder som off-balance, det vill säga att presentera vissa skulder utanför den officiella balansräkningen. Den praktiska betydelsen av detta var att bankerna kunde placera den framväxande derivathandeln off-balance.....

Tack vare politikernas uppluckring av reglerna för kreditmarknaden och bankernas verksamhet avskaffades den traditionella « försiktighetsprincipen » som förelade bankerna att förutse det värsta och bokföra därefter. Den nya principen är en « oförsiktighetsprincip » som lät bankerna drastiskt öka sitt risktagande. Det öppnade bland annat portarna för den teknik som kallas « leveraging », eller hävstångsteknik.....

Anta att ett bank med 10 miljoner i eget kapital lånar 100 miljoner , som inte tas upp i balansräkningen, och lyckas göra en vinst på 10% på de 100 lånade miljonerna som investerades i riskfyllda derivatkontrakt. Tio procent på 100 miljoner är 10 miljoner i vinst. Om banken betalar 5 procent i ränta på de 100 miljonerna blir nettovinsten 5 miljoner. Det egna kapitalet ökar då med 5 miljoner , från 10 miljoner till 15 miljoner. Hokus-pokus. Banken har en vinstmarginal på 50% i förhållande till det egna kapitalet och aktieägarna kan ropa bingo. Sådan är principen bakom « leveraging ». Men vad händer om banken gör en förlust på 10 procent på de lånade och riskfyllt placerade 100 miljonerna ? Minus 10 procent är en förlust på 10 miljoner, alltså lika med det egna kapitalet. Banken tvingas omedelbart i konkurs eftersom det egna kapitalet inte kan vara noll eller under noll.....

Den här sifferleken svarar inte mot ett konkret fall. Men det beskriver vad som hänt med alla banker som slagit igen sina dörrar de senaste 18 månaderna och vad som kanske ännu väntar ett flertal banker med stora mörkersiffror i bagaget.....

Molnen fanns där.....

Tre större finansiella händelser borde ha lett till att hela den nyliberal mantran satts ifråga. Bara för att följderna blev kortvariga och utan större effekt på den internationella ekonomin blev det « bussines as usual » som följde på var och en av händelserna.....

I september 1998 blir hedge-fonden Long Term Capital Management (LTCM) förstasidesstoff. Spekulationsfonden, som trots sitt namn Long Term…, ägnade sig åt kortsiktiga gissningar om ränteutvecklingen för olika obligationer. Strategin byggde på matematiska modeller som Myron Scholes och Robert Merton utvecklat. Båda belönades senare med Nobels ekonomipris. Den 23 september står fonden på ruinens brant. LTCM hade med kraftig upplåning och hävstångsteknik tagit spekulativa positioner för 1 200 miljarder dollar. En enorm siffra på den tiden. Obligationsräntorna hade efter Rysslands finansiella kollaps månaden innan gått i helt motsatt riktning än vad de matematiska « genierna » räknat med. LTCMs kapital raderades ut på några dagar. Alan Greenspan och den amerikanska finansinspektionen fick stora skälvan och skaffade fram 3,6 miljarder dollar till LTCM för att inte sätta hela det internationella finanssystemet i fara. Federal Reserve vred om näsan på Wall Streets investeringsbanker som snällt kom till LTCMs räddning. Bear Stearns vägrade delta i räddningsaktionen. Var det ödets ironi att Bear Stearns var den första investeringsbanken som fälldes av subprimekrisen ?....

Det märkliga med « den nya ekonomins » krasch i mars 2000 var dess ringa inflytande på den verkliga ekonomin. Internet-bolagen föll som käglor och Nasdaq-börsen, där de noterades, tappade över 50% på kort tid. Många riskkapitalister brände fingarna men egentligen blev effekterna av att it-bubblan sprack relativt små och kortvariga. Den verkliga varningssignalen som it-kraschen sände ut ignorerades helt. De stora kapitalmängder som flödat in i it-företagen visade att det helt enkelt fanns alldeles för mycket fritt kapital som gick till spekulation istället för produktiva investeringar. De rika hade för mycket pengar att placera efter år av åtstramningar för den arbetande befolkningen. Men de härskande i samhället såg inget problem och affärerna kunde fortsätta som inget hänt.....

Den tredje varningssignalen om vad som komma skulle var den enorma svindel som energibolaget Enron ägnat sig åt innan det föll samman som ett korthus.  Den 2 december 2001 förklarade sig Enron i konkurs och sagan om företaget som « revolutionerade » elenergimarknaden fick ett snöpligt slut. I stort allt Enron ägnat sig åt var bluff och lurendrejeri. De anställda kommer aldrig att glömma « sagan ». Bland allt fuffens ledningen ägnade sig åt hade den exempelvis investerat 60 procent av de anställdas pensionspengar i bolagets egna aktier. På ett år dividerades aktiens värde med 350. Kort sagt, de anställdas pensionspengar fanns inte längre kvar. Finanspressen hyllade Enron som en murbräcka på den federalt reglerade elmarknaden och trots att ingen egentligen kunde säga vad Enron « producerade » fanns det ingen gräns för ovationerna. Enrons VD Ken Lay var den enda i branschen som höll privata möten med Dick Cheney (minns han ?) om elmarknadens liberalisering. För att hålla skenet uppe av ett blomstrande expansivt företag började Enron att bygga skalbolag i karibiska skatteparadis till vilka förlustposter i bokföringen fördes över och sedan skyfflades runt för att ursprunget inte skulle gå att spåra. Själv gav sig Ken Lay 148 miljoner dollar i lön år 2000. Som med alla fuskbyggen faller de samman en vacker dag, vilket också blev « revolutionären » Enrons öde. USAs största industriella konkurs var ett faktum och den överväldigade och grundlurade finanspressen kunde kasta sig över kadavret och slita det i stycken. Men vid sidan av ett par rättegångar och mindre exemplariska domslut hände inget. Enrons fall borde ha följts av ett stopp för den bokföringsteknik som kan gömma förluster i « off balance » och skalbolag. Det borde ha följt ett stopp för privatiseringen av elförsörjningen som bara hade lett till högre priser, kaotisk marknad och oekologiska prioriteringar. Det borde ha följt ett frontalangrepp på skatteparadisen och företags och individers skatteflykt till dem.....

Men i stället hände ingenting. « Business as usual ». Den avreglering som gjort LTCM, IT-kraschen och Enronskandalen möjlig sattes aldrig ifråga och för att bekämpa recessionen 2002-2003  beslöts i stället att kraftigt sänka räntorna och därmed las grunden till den byggboom som exploderade hösten 2007 och som nu driver hela världsekonomin in i en mycket djup recession om inte depression.....

Alan Greenspans räntepolitik för att undvika en allvarlig recession efter IT-kraschen la grunden till den verkliga härdsmälta som vi ser nu. Den ekonomiska « modell » som den amerikanska ekonomin, och den nyliberala i allmänhet, byggt på kan sammanfattas i två motsatsförhållanden.....

För det första kräver « modellen » att lönerna stagnerar på bekostnad av vinsterna. I Michel Hussons artikel härintill beskrivs i detalj den förskjutning i Arbetets och Kapitalets andel av de producerade rikedomarna som ägt rum sedan mitten av 70-talet.....

För det andra bygger « modellen » på att löneandelens minskning kompenseras av en allt större skuldsättning bland fyra femtedelar av befolkningen, och en extrem ökning av den rikaste femtedelens « lyxkonsumtion » i stället för investeringar.....

Det faktum att denna « modell » inte längre kan fungera är den verkliga orsaken till den nuvarande krisens strukturella karaktär. Med bostadsmarknadens kollaps kan inte längre de amerikanska hushållen fortsätt att skuldsätta sig . Hela systemet med handel på kredit utan verkliga garantier är inne i en återvändsgränd.....

Föll som käglor....

De första större offren för subprimekrisen och den samanhängande derivathandeln kom redan sommaren 2007 då den franska banken BNP Paribas tvingades stänga tre av sina riskfonder och några veckor senare följde den brittiska banken Northern Rock. Europeiska centralbanken pumpade in 95 miljarder euro i bankväsendet och amerikanska Fed 24 miljarder dollar i hopp att stoppa krisen. I efterhand kan vi se att de summorna var som droppar i ett hav. I USA hade samtidigt flera hedge-fonds i banken Bear Stearns ägo gått omkull och sex månader senare nådde rötan banken självt. Fed såg sig tvungen att stoppa bankens fall. Den var för stor för att tillåtas falla. JP Morgan kunde med finansiell hjälp från Fed gå in och köpa upp Bear Stearns i mars 2008.....

Lita aldrig på vad en bankdirektör säger. Det rådet gäller speciellt när banken står på randen till kollaps. In i sista sekunden lovar de att det inte finns någon anledning att bekymra sig om banken för den står på solid grund även om det blåser lite snålt just vid tillfället. Det skulle besannas mer än någonsin när USAs finansminister Hank Paulson lät investeringsbanken Lehman Brothers falla den 15 september 2008. Det var ett medvetet risktagande. Paulson ansåg att Lehmans affärer var speciella och inte skulle sätta hela finanssystemet i fara. Dagen efter fick däremot staten hosta upp 85 miljarder dollar och rädda världens största försäkringsbolag AIG. Företaget som har miljontals kunder världen över fick inte gå under. Följderna ansågs oöverskådliga. Så trots att AIG, ett försäkringsbolag, ägnat sig åt spekulation i derivatpapper med bolån som grund tvingades staten kliva in. Vad som hade hänt om AIG fått gå omkull får vi aldrig veta. Men redan Lehman Brothers fall räckte för att skapa total panik på finansmarknaderna världen över och ett finansiellt sammanbrott var inte långt borta. Hank Paulson hade spelat poker och hans syning av Lehman Brothers var högt spel. Bankledningens försäkringar om soliditet var bara tomt prat. Lehman Brothers hade gett ut obligationer till ett värde av 155 miljarder dollar och byggt speciella derivatpapper baserade på obligationerna, Credit Default Swaps, till en summa av 455 miljarder dollar. Det visar tydligt hur bubblor växer i finansen när kontrakt skrivs på kontrakt som skrivs på kontrakt och så vidare.....

I efterhand kan vi nu se att finanskrisens vändning kom i mars 2008 med Bear Stearns fall. Efter det föll samtliga investeringsbanker eller omvandlades till vanliga affärsbanker, som Merrill Lynch och JP Morgan. De som ibland kallats Universums herrar tvingades till (tillfällig ?) reträtt och fick sina guldkantade fallskärmar grundligt synade. Vid årsskiftet 2009 fanns det inte en enda amerikansk investeringsbank kvar. En revolution i sig. Oavsett hur krisen kommer att utvecklas den närmaste framtiden kan vi säga att en epok gick i graven 2008.....

Under hösten och vintern 2008-09 handlar det inte längre om en finanskris utan en världsomfattande ekonomisk recession som eventuellt kan övergå i en riktig depression, den första sedan 30-talet. Universums herrar har släpat finansvärlden fram till avgrundens rand och lämnat den där, dragit sig tillbaka med feta bankkonton och laglig fristad. Nu förväntas världens arbetande befolkning ta på sig den bittra uppgiften att med skatter och svett ställa finanssytemet på fötter igen.....

................

Är krisen snart över i USA?....

Skriven av Benny Åsman on 4 Jul 2009 – 07:05....

Är krisen snart över ?....

Glada politiker och tyckare i media påstår att vi nu befinner oss i början till slutet på den ekonomiska krisen. Minsta lilla svala tas till intäkt för en ljuv sommardröm. I förrgår lyckades Barack Obama se ljus i tunneln och deklarera sin starka tro på en snar återhämtning av konjunkturen. Visserligen förlorade 467 tusen amerikaner sitt jobb i juni men enligt Obama bestod det ljusa i att det var 140 tusen färre än månaden innan. Så kan man naturligtvis se på saken. Står man oskyddad i ösregn är det alltid en tröst om regnet mildras en aning. Eller blir man inte lika förbaskat blöt in på bara kroppen ?....

Svaret på rubrikens fråga är inte så uppenbart och beror inte bara på vad som händer med arbetslösheten. Däremot beror utvecklingen framöver mycket på vad som sker på den amerikanska marknaden. En internationell uppgång är i det närmste omöjlig utan en återhämtning i USA. ....

Så vad har egentligen skett på den amerikanska arbetsmarknaden under det nya århundradets första omtumlande år ? Sedan den nuvarande recessionens början i december 2007 har antalet jobb i USA minskat med 6,5 miljoner och om vi till det lägger de 127 tusen jobb per månad som borde skapas för att hålla takt med befolkningsökningen är det i själva verket 8,8 miljoner färre jobb än vad som borde ha existerat. På kort tid har därmed alla skapade jobb sedan år 2000 försvunnit. I dag finns det strax över 800 tusen färre jobb i den amerikanska ekonomin jämfört med februari 2001. Nio år har raderats ut.....

.. ..

I Kalifornien är vägen från eget hem till tältläger mycket kort....

Nu beror ju inte en återhämtning enbart på situationen på arbetsmarknaden. Den stora majoriteten har ju fortfarande sina jobb kvar även när arbetslösheten stiger mot 10 procent och över. Vi måste också se till vilka är de stora drivkrafterna bakom varje ekonomi. För den amerikanska ekonomin finns det ingen hemlighet. Strax över 70 procent av landets BNP utgörs av hushållens konsumtion. Det har spekulerats i att den svaga dollarn skulle kunna stimulera en återhämtning via Amerikas export. Men landets export utgör just nu bara 10,8 procent av BNP. Att jämföra med 54,7 procent för Sverige. Tyskland som likt USA har en stor hemmamarknad exporterar för hela 40,9 procent av BNP. Så för USAs del finns det inget slut på krisen så länge hushållen lagt spenderbyxorna på hyllan.....

Det finns ett stort hinder för att hushållens konsumtion ska ta fart inom kort. Lönerna för vanliga arbetare i USA släpar efter mer än någonsin. De arbetandes löner har vare sig följt produktivitetens utveckling eller högre gruppers löner under flera decennier. Av summan av alla löneökningar sedan 1979 fram till 2006 gick 91 procent till de 10 procent bäst betalda. Det vill säga att resten av de löneanställda fick nöja sig med nio procent. Resultatet blev naturligtvis en enorm ökning av ojämlikheten. En genomsnittlig VD-lön 1973 var 27 dollar i timmen för varje dollar som arbetaren tjänade. I dag tjänar en VD 275 dollar för varje dollar som den genomsnittliga industriarbetaren tjänar. ....

....

Frågan blir naturligtvis hur var det möjligt att de amerikanska hushållens konsumtion, från de fattigaste till de rikaste, ökade stadigt under hela det nya århundradets början ? Svaret heter skuldsättning, upp över öronen. Speciellt för de fattiga hushållen men också för vad som vanligtvis kallas den amerikanska medelklassen. Den rikaste tiondelen av hushållen följde inte samma mönster. De lånade i stället ut sina pengar till resten av samhället och kasserar nu in vinsterna. På vilket sätt? Tidningarnas ekonomisidor påstår sedan några månader att de amerikanska hushållen börjar spara på nytt. Från en negativ sparkvot sägs de nu spara 5-6 procent av de disponibla inkomsterna. Men det finns spara och spara. Det finns spara som innebär att lägga reserver på sidan om för att användas till senare konsumtion eller investeringar i kapitalvaror. Men det finns också spara som innebär att betala av anhopade skulder och det ger verkligen ingen stimulans till konsumtionen och den ekonomiska tillväxten. Det är vad den stora majoriteten av de amerikanska hushållen gör nu. De betar av skulder till banker, försäkringsbolag, mäklare och skulder på alla sorters kreditkort, köplån och studieskulder. Nya krediter är det inte att tänka på för tillfället. Den amerikanska kreditmarknaden är just nu lika snustorr som markerna i det sommarvarma Sverige. ....

.. ..

Med det aktuella jobbutbudet, arbetslöshetens utveckling, skuldberget som ska betas av, och den torrlagda kreditmarknaden finns det inget som verkligen pekar på att vi ser början till slutet på recessionen. De kommande tio till tolv månaderna fortsätter arbetslösheten att öka. Varuproducerande företag fortsätter att minska sina lager innan maskinerna sätts igång igen och under tiden passar arbetsgivare på att avskeda många fler än vad de egentligen är tvingade till. Det gäller att ge profierna en hjälpande hand. De som vill kalla ett sådant perspektiv ljust och början på bättre tider ska inte förvånas om de går till historien som illusionister.....

............

............

Ny tid i Iran?....

Skriven av Benny Åsman on 29 Jun 2009 – 05:50....

Början till slutet för Irans präster....

Slut på semestern och ännu ett besök i mina hemtrakter vid Indalsälvens delta. Skitväder och inte en fiskpinne i vattnen. Jag som trodde att de skulle stå i kö i väntan på mina lurigt uppklädda beten. ....

Inte heller omvärlden väntade på min semesters slut utan tutade på i respektlös full fart framåt. I Iran drog miljoner fram på gatorna i protest mot prästregimens manipulering av valresultatet under slagordet – Ned med diktaturen. Minnena från revolutionen mot shahen 1979 flöt upp i mitt och mångas medvetande och hopp föddes att det äntligen är slut på prästerskapets förlamande grepp om landet. ....

.. ..

För prick trettio år sedan var jag utrikesjournalist på tidningen Internationalen och följde som första uppgift vad som skedde i Iran. Varje morgon vid åttatiden passerade jag tidningskiosken på Centralen för att köpa franska Le Monde, som var den suveränt bästa tidningen i väst vad gällde ayatolla Khomeinis återvändande till Iran och shahens fall. Då fanns inte Internet och det var ett helvete att skaffa sig färsk information. I varje nummer av Internationalen fyllde jag många spalter om den senaste veckans mobiliseringar mot shahens envåldsdiktatur. Jag insåg att det var en revolution som ägde rum men i vissa vänsterkretsar kallades jag för ayatolla Åsman, på skämt av vissa på allvar av andra. De förstod inte att det var en verklig revolution som ägde rum eftersom de bara såg till de religiösa förtecknen. ....

Sett utifrån kan skeendet i dagens Iran synas enkelt-det är demokrati som står mot prästerskapets förtryck. Men skenet, speciellt som det presenteras i vissa media, bedrar säkert. Revolutionen i Iran 1979 och utvecklingen de gångna trettio åren fram till dagens massmobilisering och revolt mot systemet är en mycket komplicerad process, som jag långt ifrån gör anspråk på att förstå i sin helhet. Vissa ideer och slutledningar ger jag mig ändå på. ....

.. ..

Miljoner och åter miljoner marscherade 1979 mot shahen....

- Av de kandidater som Väktarrådet tillät ställa upp i valet var ingen emot den islamska republikens grundbult, att makten ligger i prästerskapets händer och den absoluta makten i « guds ställföreträdare » ayatolla Ali Khameneis händer. Ändå ligger uppenbarligen högt uppsatta religiösa ledare i luven på varandra. Det verkar som att den stenrike Rafsanjini och de besegrade presidentkandidaterna anser att den nuvarande presidenten Ahmadinejad och « revolutionsguiden » Khamenei leder republiken in i en ekonomisk och politisk återvändsgränd som sätter republikens framtid på spel. Därför har oppositionskandidaten Moussavi med Rafsanjanis stöd ställt sig själv i spetsen för de massiva protesterna och till och med manat till fortsatt mobilisering efter att ayatolla Khamenei brännmärkt demonstranterna som imperialismens verktyg och förbjudit alla demonstrationer. Det är naturligtvis ett högt spel som kan spräcka regimen uppifrån och ner.....

-Slagordet « Ned med diktataturen» fanns överallt i de enorma demonstrationer som följde på valet. Det kan bara tolkas som att miljontals medborgare i landet inte längre accepterar det islamska ledarskapets legitimitet. De har helt enkelt fått nog av åsiktsförtryck, bigotteri, godtycklig rättvisa, ideologisk likriktning, utbredd korruption och ekonomiskt förfall. Men efter 30 år av religiöst styre, utan sekulära politiska alternativ, ser den majoritet av befolkningen som är född efter 1979 års revolution, inga klara alternativ till den islamska republiken. Därför kunde Moussavi, trots sin roll i den religiösa hierarkin, bli en symbol för krav på demokratiska fri- och rättigheter, en symbol för den ungdom som lider under det religiösa bigotteriet och en symbol för kvinnors krav på jämlikhet i samhället.Den kanske viktigaste konsekvensen av valet och de efterföljande protesterna är att ayatolla Khamenei spelat bort sin roll som en över alla stående, allsmäktig domare i religiösa, militära och politiska spörsmål. Genom att totalt sluta upp bakom Ahmadinejad kan ingen längre se honom som en opartisk ledare med bara den islamska republikens bästa för ögonen. I stället fyller han nu till fullo rollen som förtryckets främsta representant och ropen om « död åt diktatorn » riktas inte längre bara mot Ahmadinejad utan lika mycket mot honom själv. Enligt rykten försöker redan Rafsanjani som är ordförande i Expertrådet (som tillsatt ayatolla Khamenei) att mobilisera de två tredjedelar av rådets medlemmar som behövs för att tillsätta en ny « revolutionsguide ». I Rafsanjanis ögon riskeras hela regimens existens om Khamenei tillåts sitta kvar och härska som vilken ordinär diktator som helst. När mystiken kring revolutionsguidens gudomliga roll skingras kan hela prästerskapets politiska roll i samhället sättas ifråga. Det finns inte med på Rafsanjanis och Moussavis önskelista.....

.. ..

Ahmadinejad beskyddas av regimens milis.....

-Ahmadinejads och ayatolla Khameneis fanatiska falang inom prästerskapet har sitt främsta stöd bland djupt religiösa människor i städernas fattigkvarter och på landsbygden. Ahmadinejad kom till makten med löftet att slå ned korruptionen och att lägga oljepengarna på de fattigas köksbord. I västliga media framställs det ofta som mutor och röstköp. Men det går inte att förneka de sociala program som han infört har förbättrat de materiella villkoren för de fattigaste. Protesterna mot valfusket och kraven på frihet bärs i första hand upp av universitetsstudenter, välutbildad och relativt välbärgad stadsbefolkning samt arbetare i större industrier som bilfabriken Khodro med 60 000 anställda.Men att det är de fattigaste i samhället som stöder Ahmadinejad är absolut inget argument för att tveka i stödet till oppositionens krav på rättvisa och frihet. Tvärtom, endast en seger för de demokratiska krafterna kan befria det iranska samhället från prästerskapets politiska diktatur.....

-I väst ställs krav på att USA, EU och FN ska agera med hårda tag mot ledarna i Teheran. Men vi ska ha klart för oss att allt som kan uppfattas som en sanktion eller bestraffning av Iran bara blir en snara om halsen på den demokratiska oppositionen. Varken USA eller EU har den historiska relation med Iran som krävs för att ge effektiv hjälp till de demokratiska krafterna. Alla i Iran vet vilken roll CIA spelade när Mossadeq störtades 1953. Alla vet också att USA stödde Sadam Husseins blodiga angrepp på Iran 1980. Bara du och jag kan med vår solidaritet stödja alla progressiva krafter i Iran. Barack Obama, Javier Solana eller vår egen Carl Bildt kan bara bidra till att isolera dessa krafter. ....

Flytta “Almedalen” till Köping....

Skriven av Göte Kildén on 1 Jul 2009 – 08:18....

....Nästa Köping!....

”Almedalen” är en vedervärdig historia. En släktträff där den elit som förstör Sverige - i god gamman tillsammans med media kan tumla runt med varandra några dagar och nätter . Ett Almedalen där Maud Olofsson stampar, hoppar och tjoar om att det nu behövs bäverekonomier i hela Europa och Lars Ohly samtidigt inte ens orkar maka sig längre ut åt vänster än dit där SSU kravlat sig i sommarhettan. Det enda hörvärda är imitatören Göran Gabrielsson. Nästa år – i sommarhettan inför valen 2010 – vore det bättre om debatterna och alla sammankomster tog plats i verkligheten. Varför inte i Köping med sin urlakade industri och offentliga sektor som då kommer att vara representativ för regeringens ”arbetslinje”. I ett land som förfärat väntar på att arbetslösheten ska gå upp emot en halv miljon arbetslösa…....

....

Går runt i buskagen och försöker varva ner-läser om EU-toppmötet i götet 2001, som samlade så otroligt mycket människor i protest mot EU-s toppstyrning och Bush, men som slutade med mediarapportering om "ett våldtaget Göteborg" ja, ni vet.
Jag var själv där och lirade, satt på en restaurang med några kompisar när en kompis 13 årige son ringer och gråter och säjer att polisen stängt in han och massa folk på vasaplatsen, samt att dom slår alla som reser sej. Vi sprang ditåt, jag och grabbens farsa och möts då av en massa springande mänskor som skriker"dom skjuter!!"

Ja ni vet resten.
På grund av kravallerna slapp Bush dålig publicitet, känslan av att skeendet var framprovocerat och styrt av svensk polis storebrorsor från USA grep mej mer och mer.
Dom hade givetvis  god hjälp av ett fåtal våldsromantiker som gillade att skrämma tanter och samtidigt kallade sej revolutionärer, men mediabeskrivningen blev så otroligt fokuserad på dom, och Attac och andra då snabbt växande organisationer blev genom guilt by association skrämda och tystade och defensiva.


13 åringen blev räddad av en lite äldre kille som tog honom i handen och lyckades springa ut med honom mellan 2 poliser, dom fick lite förströdda batongslag bara.

Det var helt sjukt.Går och tänker på detta nu.
Ska skriva nåt om det.
Här är en artikel, har några år på nacken,men jävligt bra summering av konstigheterna i göteborg 2001.

FRÅGETECKEN KRING GÖTEBORGSHÄNDELSERNA Angående polisrazzian mot Hvitfeldtska gymansiet mm Detta är en sammanställning av några brännande iakttagelser och frågor i samband med händelserna kring EU-toppmötet 2001, som gått till historien som "Göteborgskravallerna", med tonvikt på polisinsatsen på Hvitfeldtska Gymnasiet. Artikeln baseras i stort på Göteborgskommitténs rapport, den stora utredning, som tillsattes under Ingvar Carlssons ledning, liksom på mina egna iakttagelser från dessa traumatiska dygn på Göteborgs gator.. Den långa avspärrningen. Varför räckte det inte med att göra en husundersökning under torsdagen och sen gå därifrån? Varför ville man inte samarbeta med organisatörerna på skolan i att genomföra sin undersökning (dessa som man hela tiden haft samtal med "i fredlig anda" fram till dess? ) Varför den långa tidsutdräkten på skolans avspärrning ? Notera tidförhållandena ? ur Gbgs-kommittén (min kursivering): Arbetet med att spärra av runt skolan påbörjades omkring kl.10.30. På skolan befann sig uppskattningsvis 500-600 personer. Polisen påbörjade en husrannsakan på Hvitfeldtska gymnasiet under natten till fredagen kl. 00.30. Polisens anträffade inga skjutvapen på skolan. Polisens insats mot Hvitfeldtska gymnasiet avslutades enligt polismyndigheten lördagen den 15 juni vid 12-tiden. Man avböjde alltså samarbete med organisatörerna på skolan och ägnade i stället 14 timmar åt att omringa densamma, hålla de boende instängda och gripa 4-500 personer innan man intog skolan. Och det tog alltså sedan ett och ett halv dygn efter starten på den resultatslösa husrannsakan tills man släppte greppet om skolan. Att hålla skolan stängd verkar alltså ha varit ett viktigt syfte, inte bara att "leta efter vapen.". Faktiskt varade avstängningen till toppmötets avslutning, varvid inga av de planerade konferenserna kunde hållas på skolan. Fredligt konferenscenter eller krigsledningscentral? Hur motiverade man denna svenska premiär i att stänga konferenser med obehagligt innehåll? (Bland annat European Futures Congress, med östeuropeiska EU-kritiker). Här är några utdrag ur Göteborgskommitténs rapport som belyser attityden från polisen: "Vid ett möte den 31 maj 2001 med representanter från kommunen, polismyndigheten och Göteborg & Co framkom att Hvitfeldtska gymnasiet skulle bli en samlingspunkt och informationscentral för aktivisterna., enligt en promemoria upprättad i polismyndigheten. Göteborgsaktionen 2001 planerade att hålla en motkonferens och förlägga flera seminarier på gymnasiet. Fältbiologerna, som ingick i Göteborgsaktionen, var en av de organisationer som skulle ha sammankomster på skolan" "Hvitfeldtska gymnasiet och festivalområdet Fritt Forum i Pustervik skulle bli samlingsplatser under EU-veckan." Det framgår alltså tydligt att man visste att Hvitfeldtska var ett konferenscenter för det "vanliga" EU-motståndet. Men man har funnit detta argument: "Det är dock omöjligt att skilja aktiviteter åt. Det beror på att fredliga och våldsamma aktiviteter kan pågå samtidigt samt att en del fredliga och lagliga engagemang kan komma att utnyttjas av till exempel anarkister och autonoma för att i skydd av den legala aktiviteten kunna angripa något mål." Ungefär så måste insaten ha motiverats för fotfolket bland poliserna. Detta fungerade uppenbarligen som legitimering för att tillämpa krigsretorik på Hvitfeldstska: "Polismyndigheten hade tidigt som målsättning att lokalisera, identifiera och slå till mot vad som kunde misstänkas utgöra ledningscentraler med brottslig verksamhet." ..som piketpolisen har berättat att de resonerade: "Vi måste rusta för krig.." Och från Kriminalunderrättelseroteln talas klarspråk: "Aktivisterna har haft två kända ledningscentraler varav en ska ha funnits på Hvitfeldtska och en på Skäpplandsgatan 10. Bägge neutraliserades av polis inför EU-toppmötet." "Hvitfeldtska gymnasiet har haft en central roll i de militanta aktivisternas förberedelser för aktioner under toppmötet. Det polisiära övertagandet av denna skola är ett hårt slag mot aktivisterna. Utrustning måste återanskaffas och nya former för kommunikation måste upprättas på kort tid för att de skall kunna agera fullt ut." Så löd krigsrapporten om framgången, dock nämns naturligtvis inte konferenserna som var det centrala på skolan. Den utrustning som oskadliggjordes var till exempel konferenscentrets högtalaranläggning.   Vem hade yttersta ansvaret för polisinsatsen? "Säpos Margareta Linderoth säger till kommittén att Säpo blev förvånade över tillslaget mot Hvitfeldtska gymnasiet. Säpos hotbild motiverade inte en insats, och man hade informatörer inne på skolan som kunnat lämna viktiga uppgifter." Var kom då Göteborgspolisens hotbilder ifrån? Vilka källor hade de som inte Säpo hade? Och varifrån fanns tillstånd att slå till utan Säpos stöd? Kommissionen beskriver i detalj hur även rikspolisstyrelsen hindrades att verka i Göteborg. Hur kunde göteborgspolisen ha fria händer att agera i detta läge? Vad hade regeringen sagt? Vem visste om konsekvenserna för konferenserna som skulle hållits på skolan? Från en TV-debatt 2003: På programledaren Lennart Perssons fråga om vem som bar ansvaret för kravallerna tvekade han (Jaldung) inte: "Det gör de som inte nämns i rapporten, de personer som man inte tar upp, den grupp av personer och ledare som bär ansvaret för de händelser som drabbade Göteborg. De begick brott och de tas inte upp i rapporten av för mig okända skäl." Vilka menar Jaldung? Hur högt upp finns ansvar ? Här några notiser jag funnit som antyder möjliga instanser utanför rikspolisstyrelsen och Säpo. "EU:s ledare har givit sina länders polis och underrättelsetjänster i uppgift att identifiera och spåra 'anti-kapitalistiska demonstranter', enligt tidningen The Independent." Jaldung i GP: "Och jag anser att det beslut jag tog om att spärra av skolan var riktigt. Det var nödvändigt för att president Bushs besök skulle kunna genomföras." Hur letar man vapen? Man kan också belysa logiken i polisens ingripande på Hvitfeldtska utifrån deras officiellt angivna huvudmotiv att man sökte efter vapen. Det föga diskreta sätt man agerade torde väl snarast i sådant fall medföra oerhörda risker för poliserna och de icke misstänkta boende på skolan, med tanke på att eventuella vapen torde vara tänkta att användas just i en sådan situation som polisen skapade. Uppträder man så om man verkligen är rädd att mötas med skjutvapen av någon eller några förvirrade eller desperata eller kallblodiga individer? De enskilda poliserna hade också uppenbara problem att motivera sin aktion medan den pågick: Kommissionen: "Insatschefen Ingvar Bjerrefors har uppgett att polisen under förmiddagen inte aktivt försökte sprida information om anledningen till avspärrningen och villkoren för att lämna det avspärrade området." "Personer som bodde på skolan och andra personer som befann sig inom det avspärrade området har bekräftat att polisen, under arbetet med att spärra av skolan, inte gjorde några försök att aktivt informera dem som vistades inne på området, ens om skälen för polisinsatsen." Den hemliga kända hotbilden? Det fanns en "hotbild", som var välkänd bland alla inblandade, inklusive polisen. Den handlade om en planerad aktion från de Vita Overallerna (Ya Basta). Dessa hade tänkt klä sej i madrasserade vita kläder och ta emot slag från poliserna medan man knuffade mot avspärrningarna - en spektakulär mediaaktion av gatutaterkaraktär. Dessa bodde på Hvitfeldska och fick sina skyddskläder beslagtagna under belägringen. Varför talades det så tyst om detta i efterresonemangen efter polisaktionen. Hade det inte varit lämpligt att hänvisa till konfiskeringen av deras skyddsmaterial, om man ville anföra en positiv effekt av insatsen?. En polis på platsen berättade att man laddat upp med att se på videofilmer med Overallerna innan mötet. Veckan innan kunde man läsa i GP att polisen skulle slå till mot de Vita Overallerna "så snart de visade sej". Det var ju just det man gjorde på Hvitfeldtska. Men det var inte så ingripandet rapporterades, i stället kom meddelandet att man sökte vapen och inte fann dem. Var det bristen på lagrum eller risken att ingreppet skulle framstå som omotiverat som orsakade tystnaden kring Overallerna och deras tilltänkta symboliska "icke-våldsaktion" ? Var man osäker på att få media med sej?   Ett akut beslut eller en sedan länge planerad insats? Hur långt i förväg var ingreppet beslutat? En ledtråd torde vara containerringen: Vad säger containerfirman om hur containerleveransen var upplagd? Skakade man fram hundratals containrar på torsdagsmorgonen eller var de beställda i förväg? Detta är viktigt för att förstå graden av förutbestämdhet och de angivna "akuta" motivens giltighet (t.ex. att några bråkade med poliser i en polisbil kvällen innan, eller att man plötsligt fått reda på våldsamma planer.) Kommissionen: "Enligt polismyndighetens utvärdering var arbetet med container- avspärrningen runt Hvitfeldtska gymnasiet klar kl. 14.30. Enligt Ingvar Bjerrefors ställdes den sista containern ut vid 17-tiden. Muren var färdigställd nästan 800 meter lång och bestod av sammanlagt flera hundra containrar. Enligt Håkan Jaldung togs alltså beslutet att använda containrar vid avspärrningen samma morgon. Polisen hade dock en upparbetad kontakt inom branschen som användes vid beställningen av containrarna till skolan." Man undrar hur upparbetad kontakten var dagarna innan tillslaget. Den första kom kl 11:55, sen tog det alltså 2,5-5 timmar. Om vi räknar med det minst spektakulära, 200 containrar och 5 timmar blir det 40 containrar i timmen, dvs nära en container i minuten. Med tanke på tiden det tog att få dessa jättar på plats, måste man imponeras av insatsen, i synnerhet om den var oplanerad innan.   Bildbyråer informerades. En intressant detalj, som inte närmare belysts i media: Det framgick av en artikel i SvD med en fotograf att polisen gick ut till bildbyråerna i Göteborg och meddelade att man kunde vänta sej bråk under toppmötet. Vad var bakgrunden till detta - utöver omtanken om fotografernas hälsa? Förresten - hur många av de maskerade poliser som enligt medgivande i kommissionens rapport "bar sten" fastnade på medias bilder?   Att skapa ordning eller oordning. Vad hade man räknat med att tillslaget skulle betyda för stämningen i Göteborg, och de fortsatta förloppen? Gjordes denna analys överhuvudtaget? När det gäller angreppen på demonstrationen i Malmö tidigare menar polisen att detta skapade hämndbegär. Vad ansåg man då att angreppet på Hvitfeldtska skulle medföra? Ur Gbgs-kommissionen: "Polismyndighetens hotbildsgrupp räknade med att de våldsbenägna grupperna skulle hämnas händelserna i Malmö under toppmötet i Göteborg. I hotbildsrapporten skrev polismyndigheten att aktivisternas "misslyckande" i samband med demonstrationerna i Malmö kan leda till en upptrappning i Göteborg." Var Hvitfeldtska verkligen ägnat att undvika en sådan "upptrappning" ?" ("Händelserna i Malmö" var alltså demonstrationen vid finansministrarnas möte, där polisen gick in i den fredliga demonstrationen och grep folk, varvid en passiv demonstrant fick ett knytnävsslag i TV och Per Gahrton greps för att han beivrade det våldsamma och sexistiska gripandet av en flicka. Det hela ledde till massiv kritik och till att poliserna blev tvungna att ha nummer på hjälmarna i fortsättningen.) Välplanerade motreaktioner? Göteborgsåklagarna spelade en central roll. Genomgående för alla de exceptionellt stränga straff, som utdömdes var att de motiverades med att "kravallerna var planerade och samordnade". Hur kunde åklagargruppen komma fram till att reaktionerna på Hvitfeldtska-aktionen var planerade i förväg? Menar man alltså att demonstrationsledningarna eller någon hemlig instans räknade med att polisen skulle slå till mot skolan och därför planerade motaktioner mot detta? En skola till Vad är sambandet mellan aktionen på Hvitfeldtska och aktionen på Shillerska? Ett faktum är att Schillerska blev ersättning för Hvitfeldtska i flera avseenden. European Futures Congress, en internationell konferens med fokus på EU-kritiken i de östliga ansökarländerna, som skulle hållits under fredagen på Hvitfeldtska, flyttades dit, där den blev av med all publicitet och tillika sin högtalaranläggning.. Möten kring händelserna på stan hölls där och folk som bott på Hvitfeldtska flyttades (åtminstone i viss utsträckning) dit. Det fanns unga tjejer, som blev utslängda från sina nattlogin två gånger, från båda ställena. Noteras kan att misslyckandet med att hitta vapen på Hvitfeldtska inte hindrade polisen från att sätta in det maskerade specialkommandot Nationella Insatsstyrkan för att leta efter "en gulhårig beväpnad tysk terrorist", som antogs dröja sej kvar i den nya skolförläggningen och möteslokalen på Schillerska efter det då avslutade toppmötet. Ett letande som gestaltade sej i att ett antal ungdomar fick ligga på mage på den blöta asfalten i någon timme, medan de utsattes för diverse glåpord och skändanden, något som senare de ansvariga poliserna frikänts för..   Mässan var ointaglig Till sist en intressant allmän notis ur kommissionens rapport: "Kommenderingschefen har sagt att de säkerhetsåtgärder som vidtogs kring Svenska Mässan var av sådan karaktär att det i princip hade varit omöjligt att där genomföra en inträngning. Om en sådan skulle lyckas måste inträngningen ske från luften." Det fanns alltså ingen egentlig hotbild mot EU-ledarnas förhandlingar eller hälsa. Vad var då meningen med alla aktiva polisaktioner på stan, utöver angreppen på Hvitfeldtska och Schillerska skolorna också angreppet på Reclaim the Streets-festen i Vasaparken, tillslaget mot Antikapitalistmarschen, gripandena på bron intill Forum-området och inringningen av manifestationen på Järntorget?? Hur ska dagarna sammanfattas? Göteborgskommittén beskriver huvudkonflikten på detta sätt, en skrivning man övertar direkt från polisen, under rubriken "Demonstrationsrätt och mötesfrihet i Göteborg." "Den 14.16 juni 2001 samlades demokratiskt valda ledare för 15 länder i Göteborg. De möttes för att diskutera Europas framtid och Europas roll i världen. Rätten att genomföra ett sådant möte under rimliga villkor är obestridlig. Att med våld stoppa eller störa politiska eller andra sammankomster är oförenligt med mötesfriheten." Mötesfriheten tillerkändes alltså EU-ledarna, medan den EU-kritiska opinionens mötesfrihet överhuvudtaget inte nämns. Byt ut "demokratisk valda ledare för 15 länder" mot "50 000 representanter för en önskan om ett annat Europa" så belyses de brott mot mötesfriheten (och demonstrationsrätten) som verkligen ägde rum, de möten som verkligen stoppades eller oskadliggjordes politiskt på andra sätt.   Eftertankar Jag vill sammanfattningsvis säga att allt jag sett med egna ögon på platsen, hört, läst och begrundat i sammanhanget på ett märkligt, men svårundvikt sätt lett till nedanstående slutsats, som sedan stärktes av Göteborgskommitténs rapport: Det som hände kan från etablissemangets sida betraktas antingen som en otroligt dåligt planerad och uselt samordnad polisaktion utan elementär insikt i hur människor fungerar, eller också kan en mängd separata insatser summeras till ett konsekvent händelseförlopp med stor framgång. Detta beroende på en liten men väsentligt skiftning i hur man ser olika tänkbara syften med insatserna. Syftet att skydda EU-politikerna var ju givet och som kommenderingschefen själv berättade var det en uppgift man hade löst med den tunga avspärrningen av själva mässan. Ändå ägnade man sej åt att jaga EU-motståndare på stan och i deras logi- och konferenslokaler i denna utsträckning. Vilka extra syften tjänade detta? Om extrasyftet hade varit att hålla ordning och skapa säkerhet i Göteborg, var det ett uppenbart katastrofalt misslyckande. Men om syftet var att skydda inte bara EU-politikerna utan också EU-politiken, så var insatsen en fullständig succé. Toppmötesdagarna hade kunnat bli en genljudande manifestation från Europas mest pålästa och starka kritiska EU-opinion, den svenska. Höjdpunkten hade troligen varit kraven från irländska Anthony Coughlan inför 25 000 på Götaplatsen att EU skulle följa sina egna regler och respektera den (första) irländska folkomröstningen om Niceavtalet, som ägt rum några veckor dessförinnan. Medan han, som den vinnande nejsidans representant, vädjade om detta bad hans premiärminister om ursäkt för sitt folk bakom inspärrningarna, och "problemet" löstes ju sedan med att irländarna fick rösta om under mera tryck, hotelser, och nya vallagar. Intressanta reportage från kritiska konferenser och seminarier på Hvitfeldtska och på Forum-området hade också kunnat få viss plats i europeiska medier. I stället fylldes media med slående våldsreportage och maskerade fönsterkrossare med brinnande plastmöbler i bakgrunden, och EU-kritiken kom helt bort. Dagarna intecknades i historieskrivningen som "Göteborgskravallerna", och aktivt EU-motstånd och politisk utomparlamentarisk aktivitet i allmänhet kom att associeras med våld. Denna trend har sedan dess fortsatt i mediebevakningen av utomparlamentarisk aktivitet, i den mån sådan överhuvudtaget ges medieutrymme. Man tenderar numera att mest berätta i vilken utsträckning det närmat sej våldsamheter, i stället för att seriöst söka redovisa vad manifestationerna handlar om. Detta utfall av göteborgshändelserna är lätt konstaterbart. Från officiellt håll spreds en konspirationsteori om väl planerade militäristiskt organiserade våldsamma upplopp från aktivister. Faktum var att alla bråktillfällen med folkmassor inblandade utlöstes av polisinsatser, flera var ensidigt våldsutövande från polisen (Schillerska, Bron vid Forum, Nytorget). Det är välbekant att den EU-kritiska opinionen inte direkt är maktelitens mest omhuldade meningsyttring. Man kan misstänka att en del såg med viss tillfredsställelse på demoniseringen och förtigandet av de politiskt potenta uttrycken i Göteborg. Var detta bara en slumpmässig följd av ambitiösa polisers ingripanden för lag och ordning? Eller fanns det några som "visste vad de gjorde" även i detta perspektiv? Om det ligger någon sanning i detta - vad kan man göra åt det? Förmodligen främst att söka blottlägga de tvetydigheter och osanningar som sprids, och lyfta fram mer av det som förtigs - för att väcka det kritiska tänkande som vi alla hyllar. En juridisk process mot en ledande person kan bidra till att viktig information når ut, även om rättsinstanserna tvekar att gå djupt i orsakssammanhangen. Jag har förståelse för det EU-motstånd, som Håkan Jaldung redovisade för sin egen del i en tidningsintervju efter allt detta, men jag räknar med att han är beredd att ta sitt ansvar, och gärna berätta var han fick sina klartecken ifrån. Vi ser fram emot en belysande rättegång i hovrätten. Och det är inte för sent att öppna den politiska dialogen om Europas och världens framtid. Och ta den på allvar och ge utrymme åt de kritiska åsikterna. Det är väl så man motverkar oroligheter i framtiden, förresten. Anders Erkéus Efterkommentar: Mina förhoppningar om att rättegången mot Jaldung skulle sprida ljus över händelsena kom tyvärr på skam. Åklagaren undvek de heta frågorna, och de stora medierna rapporterade sparsamt. Det är tveksamt om ens folk i allmänhet blev upplysta om att polischefen blev stämd.Och den översyn av polislagen som motiverade att JO avstod från att överklaga till HD blev inte av - i stället ligger nu, i den nya högen av övervakningsförslag ett förslag att skärpa samma lag och göra det lättare att göra tillslag av denna typ. Fakta om den svensak militärens och den amerikanska underrättelsetjänstnes starka roll i sammanhanget har presenterats under 2006 i en bok av forskaren Hans Abrahamsson, se länk till Aftonbladetartikel.     UPP             HEM Aftonbladetartikel.