Några semesterveckor har gått och jag är tillbaka på jobbet. Reflekterar och summerar lite

Noterar att kärlek är härligt och livsviktigtoch förstår nu vad jag har levt utan under så många år. Njuter förnöjt över hur relationen mellan Hon och mina barn liksom sätter sig. Allt har skett lugnt och naturligt.

För ett tag sedan åkte jag och min yngste son Joel ut till Hennes lantställe. Vi skulle stanna där en natt för att sedan fortsätta ut till Finnhamn. Jag sitter i baksätet och Joel  där framme bredvid Hon. Joel lånar Fm-sändaren till Hennes I-pod och spelar Dope, Disturbed och White Zombie för Henne. Jag sitter där bak och njuter av vilken fin kontakt de har.

Senare på kvällen så sitter vi i soffan med lite andra gäster. Jag sitter i mitten med Hon på ena sidan och Joel på den andra. Jag har armarna utåt och över Henne respektive Joels axlar och de håller om mig. Hon klappar Joel lite förstrött över håret.

Dagen efter ska vi åka till Finnhamn jag och Joel. Joel stryker Henne över håret vid frukost eftersom han tycker Hennes hår är så lent och fint.

Senare på Finnhamn så frågar Joel varför jag gillar Henne så mycket. Jag pratar om hur jag gillar Hennes stil, integritet och humor. Att vi har så roligt ihop och att vi är båda olika och lika på något sätt. Att jag kan vara mig själv och att vi litar på varandra. Joel frågar vad jag gillade med hans mamma. Jag försöker komma på något och svarar något allmänt och artigt som jag inte minns. Vi sitter tysta en stund medan vi tittar på flötet som aldrig dyker. Joel frågar lite om mitt och hans mors förhållande och jag säger något om att egentligen borde jag och hans mamma gjort slut  väldigt många år innan det tog slut.

Joel säger: "men då kanske du aldrig hade träffat Henne, så det var nog bra att du härdade ut".

Han är klok min son.

Om några skälvande timmar drar jag på semester. En ruggigt välförtjänt en, om ni frågar mig.

 

Jag inleder med att dra ner till Jöttebårrj med min kärlek. Vi ska ner till "metaltown" och lyssna på gräddan av världens alla metalband:

http://www.metaltown.se/

 

Min flickvän som jag ganska nyligen har träffat arbetar som producent  för P3 live så hon ska jobba ganska mycket, men jag ska hänga backstage med Monster Magnet, Dimmur Borgir, Danko Jones.....

Ska bli skitkul. Dels för all rock..n roll som väntar och dels för att få hänga med min flickvän och se hur hon jobbar. Hon är lite av en legend i dessa kretsar p.g.a hennes kunnande och att hon och hennes team alltid leverar perfekt resultat och som många gånger används av banden själva, förutom det som sänds i programmet "P3 Live". Märks det att jag är stolt över henne? Det är jag!

 Nu är jag inte direkt någon stort fan av tung metalmusik men jag har ju plåtat musik sedan barnsben (=punken) så jag hoppas få bra bilder. Det gäller att vara diplomatisk och diskret backstage, men det är ju jag......?

När det blir för mycket så får jag och min I-pod göra sällskap i en bajamaja så jag får tvätta öronen med alternativ country (Lambchop, Jim White), 60tals skrammel (Velvet Underground, The Seeds) eller smäktande soul (Sam Cooke, Nina Simone).

 Vid hemkomst så kommer mina barn över och vi åker ut till Lisö med min gode vän Stefan och hans dotter. Stefan är köksmästare på Restauran Peppar och jag är ju hängiven amatörkock så det blir mycket hickory smoke marinerade ribs, cole slaw och konstiga röror. Resten av tiden ska vi bara fiska, bada och flyga med drakar. Lugn och kontemplation och min flickvän är på Arvikafestivalen och spelar in tjutande synthmusik.

http://www.arvikafestivalen.se/index3.php

 Vecka 2 så ska min äldste son dra till Norge till en tjej som han har träffat via online spelet World of Warcraft. De har aldrig träffats i verkliga livet. Jag ska bara säkerställa att det inte är "SlemHelge" i 65 års åldern som tar emot honom på tågstationen i Kristiansand. Trist att inte ha bägge kidsen på min första tvåveckors period, men om det finns kärlek med i spelet så är jag den första att välsigna att han åker. Dessutom så är det kul att World of Warcraft kan generera något annat än mitt tjat: "koppla ner dig och gör läxorna för h-e!". Någon dag på Lisö så blir det nog ett snack om sex och samlevnad.... Jag och Joel, 11 år åker ut i skärgården och tältar. Ska bli mysigt.

 Så; med förhoppning om att DU snart får en fin semester så hänger jag snart på mig skinnpajen, träffar min stora kärlek och drar till sillstryparstaden där alla heter Glenn. Jag är tillbaka v.29 för att jobba i två veckor innan nästa semester tar vid, det är vådan att vara deltidspappa, men det är OK.

Jag släntrade Odengatan fram och korsade S:t Eriksplan idag. Hela stan är full av de där lastbilsflaken med svettiga, solmogna och hormonstinna ungdomar. Jag vet inte om man får dålig musiksmak genom att ta studenten, eller om man redan har det och det illustreras med studentkostymer från helvetet (=Dressman) samt tonårsbrudar som klär sig som frustrerade engelska hemmafruar. Någon från H3a från S:t Görans gymnasium försökte tömma en solvarm bärs över mig när jag stod på refugen på S:t Eriksgatan och väntade på grön gubbe. Min första ingivelse var att springa upp på flaket och visa vad en dansk skalle innebär och exakt hur långt man trycka upp en studentmössa i ett trångt tonårsrektum. Eftersom de inte träffade mig så effektivt så lät jag det rinna av mig (rinna av, ni fattar...)...

 

Jag började dock fantisera om hur jag vill att nästa års studentkaos ska se ut på Stockholmsgator. En idé jag har är att kan inte lastbilsflaken ersättas med slamsugarbilar? Ni vet de där som tömmer fettavskiljare och bajamajor? Ut på skolgården och medan de står där och skrålar "för vi har tagit studenten, för vi har...." så, flomp, flomp, flomp sugs de upp en och en via den grövsta slangen och hamnar i den hermetiskt tillslutna cisternen på bilen. Nu kan de stå där med sin djävla "Sommartider hej, hej" och fisljummet rosévin.

 

Men så tänkte jag att, näe, nu är jag bittergubbe. Det ska jag ju aldrig bli. Hur kan man göra då? Så kom jag på det. If you cant beat them, join them, helt enkelt.

Nästa år så hyr jag en stor lastbil och sedan så bjuder jag in DIG om du är över 35 år och har lite skinn på näsan. Vi åker då runt och firar att vi har gått ut LHS (Livets Hårda Skola). I en släpvagn efter sitter bandet Delta Head och framför exempelvis "I smile at you when I take your money and fuck you in the....." med sin karaktäristiska punkrockabillyträskblues stil.

Jag fixar spons på en ölkran med härligt kyld tjeckisk öl samt en vinlista som får Gondolens att likna den på Dovas. Mellan Delta Heads set så har vi ett skönt soundsystem med musik av Bo Diddley, Dead Kennedys, James Brown, Opeth, Tages, Linton Kwesi Johnson, Lill Lindfors och T-Rex.

Sedan åker vi ut och har brakfest på något skönt ställe.

 

Kanske hyr vi ett konferenscenter med bubbelpool och grejer och firar att vi har klarat ytterligare ett år med alla de påfrestningar och umbäranden som livet innebär och partajar så hårt att vilken 18 åring som helst skulle svimma vid tanken. Så kanske vi klarar ett år till? Vad sägs? Är du på?

 

Din vän

 

Bådde-evig student i livet

Tjena!

Min klockradio går på vid 6.30 på morgnarna. Den är inställd på P1 och jag väcks följdaktligen till nyheterna. I morse så talades det om valet i USA. Hur länge ska de hålla på? Det känns mer utdraget än Eurovisionsschlagern.

Eftersom jag är lite i koma då vi halv 7 så hör jag lite luddigt. Jag är liksom både i drömmarnas land och lyssnar på nyheterna så blir det lite....psykedeliskt..

I morse så hörde jag inte Clinton, utan Linton vad det som min hjärna registrerade och efteråt så tänkte jag vad skön världen skulle kunna bli om det var så att reggae-/dubpoeten och kämpen för människors jämliket var presidentkandidaten de pratade om.

Linton Kwesi Johnson med låtar som "Ingland is a bitch" och "Smash them brains in", president i USA. Jag smakar på det och det smakar bra.

Lite lätt inspirerad av Moreyskans blog så tänkte jag delge lite om de små sakerna. Som är så fina och som lyfter en.
Jag har haft en fantastisk helg med Hon och andra vänner. Middagar, Cullbergsbaletten, fika med sköna vänner, konserter med DoomMetal band.....

I morse när jag gick från Hon till jobbet så möter jag Stefan med sin dotter Elva, två år. Världens sötaste två åring.

Hon var lite blyg, vi talade om hennes vante och andra viktiga saker. Jag går iväg till jobbet, hinner 10 meter innan hon ropar "Bådde!" och firar av ett härligt leende och vinkar till mig.

Senare ringer Stefan, henns pappa och säger att hon hade sagt: "Det där var Bådde. Det är min bästa kompis" på väg in till dagis.

Skön känsla det här med förälskelse. Varför har jag inte haft den tidigare? När en relation liksom kickar in så här så inbjuds det till en del frågeställningar när två liv ska jämkas ihop. När kan man skita med öppen dörr och läsa DN på muggen? När kan man kröka ner sig till neandertalstadiet inför en AIK match på Råsunda? Vet inte, kanske aldrig va?
Jag har ju barn. Två stycken fina grabbar som är 11 och 17. Så jag funderade lite på det här med att gubben (jag) är kär. Hur introducerar man Kärleken för sina barn?
Ska jag köra den högborgerliga tyska varianten?
"Kinder! I brrring you:ze new mother!"
Ridpiskan som jag har i ena handen vibrerar lite av återhållsam lusta och den andra handen smeker min doberman över huvudet. Barnen, som har lederhosen på sig hälsar artigt på deras styvmor.
Eller ska jag köra den småborgerliga svenska varianten? En sorts kombination av Jan Malmsjö i Fanny&Alexander och Stig Järrel i Hets:
"Barn! Era nya mor"
Jag står med ryggen mot dem, bortvänd och ansar mina pelargonier med en nyskärpt rakkniv. Barnen har sjömänskostymer och hälsar artigt.
Hmmm...
Kanske inte. Jag kanske ska köra den flummiga 70-tals stilen?
"Öh! Ungdjävlar! Kolla in farsan nya tjej"
Jag buffar min äldste son i sidan och säger med teaterviskning: "Skarp doffsing va? Än kan farsan. Hö hö." samtidigt som jag nyper min kärlek i rumpan.

Igår så var jag och Hon på promenad. Mysigt. Joel (11) spelade guitar hero med sin kompis, och Billy (17) sov över hos en kompis. På promenaden så kunde jag peka ut fiket där jag blev kär i Henne och det var en fin eftermiddag. Senare ringde Nille. Han var i krokarna så jag och han tog senare en eftermiddagsöl på Grill. Vi garvade åt yuppisarna som skulle äta brunsch och talade om livet i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Nille följde med hem och drack whiskey medan jag lagade den till barnen utlovade jambalayan.
Jag ringde Henne och frågade om hon ville ha mat, och det ville hon.

Några dagar tidigare hade jag och Joel snackat. Han sa att jag inte hade någon tjej apropå något. Jag sa att det hade jag ju! Jag har ju berättat att jag träffat Henne. Joel hade inte fattat det. "Att träffa" en tjej innebär för honom att man liksom morsar på någon på stan. "Tjenare!", och sedan går man vidare. Jag förklarar lite i förbifarten att jag är kär och att det finns en flickvän.

Anyways, Hon kommer över och efter en stund äter vi, jag, mina barn, Joels kompis, Nille och Hon. Enkelt och opretto. Kvällen ägnas åt TV-spel och skruvad dansk animerad film "Torkel i knipa". Billy har fått relativt långt hår, typ 2 centimeter och jag rakar honom efter maten med min trimmer. Jag övertalar honom till att göra mohikan, och han gillar idén. Han ser ut som Robert de Niro i Taxidriver. Coolt!
Jag följer Henne till porten och känner.....mycket. Av allt.

När jag kommer upp så skjuter Joel mig i huvudet med geväret som jag köpte på teknikmagasinet i julklapp. Jag noterar att jag fick ett rött frigolitskott i pannan och Joel säger "Cool tjej, farsan" och springer vidare.
Slår mig ner i fladdermusfåtöljen och en kopia av Travis Bickle kollar på mig och säger: "Du gillar henne va?" och ler sitt sköna sneda leende.
Jag säger att det gör jag.
Det var en fin dag.
En vanlig dag.
Igår.

Barn av idag har det lite annorlunda än vad en annan hade det i unga år. Mina ungar håller kontakt med polare i Japan via World of Warcraft. Själv ställde man mest till bus, så man kanske ska vara tacksam att de "WoW:ar" istället för de dumheter man själv ställde till med...

Jag ska undanhålla er från de grövre sakerna och bjuda på lite småbus i unga år, bara för att väga upp det faktum att jag idag är en medelåldersman vars liv rusar mot pensionärsliv i kolonilotten. Jag menar, jag är ju gammal nog att vara far till många av er (och med tanke på det liv jag levt är jag nog det).

:-o

Har ni sett Bob Marley live? Det har jag. Dock inte den gången då han slog publikrekord på Grönan, utan första gången han spelade där, nån gång på 70-talet och jag var 13 år.

Vi plankade alltid in på Grönan. Förresten vi plankade på allt! Jag tror inte att jag köpte en biobiljett på många år och förutom bio var konserter en del saker vi plankade på (kuriosa: jag har sett "Runaways" live på Göta Lejon och filmen "The Van" 20 gånger).

Sagt och gjort, Bobban skulle spela på Grönan och vi bestämde att vi skulle testa med att planka via "Kockvägen". Vi tog pendeln från förorten. Det var "Prickig Korv", "Pinnen" och jag. Det tar emot att skriva men jag kallades "Liket" då. Inte nog med det, jag hade skrivit det med spritpenna över ryggen på min jeansjacka. Eller rättare sagt det som var kvar av ryggen på jeansjackan. Jag hade fått batterisyra över mig efter ett inbrott på en bilskrot. Vi behövde ju några sköna säten till vår koja ju!

Vi rullade fram soptunnor mot väggen och började klättra upp för väggen och upp på taket, Korven, Pinnen och jag. Alla med långt moppetrimmar hår och "Röda lacket" snus under läppen. När vi kravlat halvvägs över taket märker vi att det är ny tjärpapp och sommarvärmen gjorde att vi var rätt kletiga på handflator och knän. Vi skulle just hoppa in och göra en rush förbi vakterna när vi hör en barnröst: "De är här nu pappa!"

Precis där vi skulle hoppa in låg en liten restaurang, bakom dansbanan och barnet stod utanför köksingången. Ut springer en arg kock och kastar potatis på oss och skriker att vi ska dra nånstans där det är väldigt varmt. Potatisen var okokt och vi konfronterade inte honom mer (den dagen). Därav namnet "Kockvägen"

Med ungdomligt mod bestämmer vi oss för att ta "Tunneln" istället. Runt Gröna Lund låg förut en träkaj och om man kröp under den strax ovanför vattenytan kom man upp till en liten udde och sedan kunde man klättra uppför en vägg och upp på ett tak. Allt gick bra. Vi stod på taket och kände oss som kungar. "Plankarkungarna", det var vi. Korven och Pinnen bestämde sig snabbt men jag tvekade lite. Kanske var den royalistiska känslan alltför underbar, vilket gjorde att jag dröjde. När mina "brothers-of-crime" var nere på marken hade vakterna sett allt och kom rusande. Jag slänger mig ner bara för att mellanlanda på ett litet tak som stack ut och jag trampade rakt igenom det korrugerade plåttak som stack ut. En av vakterna fick tag på benet vilket gjorde att jag och plåten damp ner. Vakten välte och det gjorde också den spelautomat jag landade snett på. Fort ut genom plåten och in på området. Vi gömde oss ett tag och försöke tvätta av tjäran från oss samt lappade ihop såret på min vad. Som tur var så var det ju mycket folk där. Jag menar, hur diskret är man med "Liket" på jeansjackan, blodiga sneakers och tjära över alla kläder?

Konserten såg vi uppklättrade i ett träd och vi undrade var det var för söt doft som kom från det som publiken rökte?

Man kanske ska vara tacksam att man har datanördiga barn?

Jag har en rätt stor skivsamling. Sjuka mängder CD, några meter vinyl och även singlar tynger ner min bokhylla.
För en tid sedan så hade jag lite folk här hemma. Vi käkade och sedan drack vi avec och lite annat. Jag vet att jag blev förvarnad över att Lenan är DJ från helvetet och mina farhågor besannades. Musikvalet var det väl inget fel på. Men jag har fortfarande, tre veckor senare, ingen koll på vad som ligger i vilket fodral. Det är lösa fodral och lösa skivor överallt och fel plattor i fel fodral.
Så, jag vill tipsa dig: släpp inte Lenan i närheten av din skivsamling om du inte vill ha en skivsamling som ser ut som efterbörden av ett konfettiregn.

En del av er har fått den här historien berättad för er av Nille på en middag jag hade nyligen. Men Nille har en förmåga att inte hålla sig till sanningen. Så här kommer den rätta versionen:

Kommer ni ihåg en blog om min vän som blev ertappad när han gick på porrbio?

Det var en av mina bästa vänner då och vi hade en speciell sorts vänskap. Då, på 80-talet så hängde vi ihop ganska mycket. Man kan säga att det hände saker runt omkring oss. Tokiga, galna saker. Vi var några och tjugo och vi kunde varenda svartklubb i stan och kunde hota oss in på de flesta fester. Senare så lugnade jag ner mig när jag fick barn och sambo. Det var förresten han (Mats) som var självskriven som gudfar till min äldste son, men ett riktigt rallarslagsmål mellan Mats och mig både utanför såväl som inuti restaturang Peppar en kväll gjorde att jag strök honom som kandidat. Jag kanske inte hade lugnat ner mig så mycket trots allt.....

Det hände saker som jag aldrig kommer att berätta, men låt mig bjucka på en speciellt dygn i vårt liv.

Mats bodde på nedre botten på Sveavägen. Vi var några som var där och förfestade inför något. Mats drack nog Falcon Bayersk med en hela McScott (billig whiskey) och själv hade jag nog då min "Black Ulster" period; ett stort glas med Guiness med en sexa Jameson whiskey i. Både dryck och mat i samma. Herregud jag vägde väl 60 kilo då....

Lasse hittade en rulle frystejp och började märka upp bokhyllan som om den vore uppdelad i kategorier. De kategorier som Lasse skrev var av den typen som får sorteras in under "Avvikande sexuellt beteende". Efter ett tag skulle vi ut. Var det då vi röjde på bögklubben "Makeup"? Eller var den kvällen som vi försökte sno Jesus&Mary Chains instrument?  Jag minns inte.

En sak minns jag dock, på vägen hem så var vi några som ville busa lite med Mats. Vi samlade ihop all pappersinsamling vi kunde hitta och tryckte in det i hans brevlåda. Vi höll på ett par timmar tills dess att inte gick att få in mer. Det tog stopp och vi fnittrade åt det berg av papperssopor som nu fanns på andra sidan dörren.

Långt senare på morgonen kom Mats hem och liksom får klättra över ett berg av gamla tidningar och pizzakartonger. Det hade jag velat se.

Några timmar senare så ringer det på dörren och två män legitimerar sig som Säpo agenter. De tittar lite förvånat på Mats som liksom står på andra sidan av sopberget och försöker föra en konversation med dessa män.

De bjuds in och det visar sig att en granne har anmält att Mats mest troligt är Lasermannen som härjade då. En agent pratar med Mats och den andra snokar runt. Han stannar och kollar länge på Mats bokhylla. Efter ett tag så går agenterna och säger att det var nog ett misstag. Mats funderar lite över det surrealistiska i det här och går fram till bokhyllan och ser lapparna som prydligt anger "Gummisex" o.s.v. Det sjuka är att Mats hade "Mein kampf" i bokhyllan, men det måste Säpo ha missat tack vare(?) dessa lappar som Lasse satte upp.

Mats börjar det idoga arbetet med att få ut alla pappersopor. Vi träffades senare och spelade ovetandes om allt.

Givetvis så gick vi ut igen samma kväll (hur orkade man?). Mest troligt gick vi på Ritz och snodde öl av svennepubliken.

Mats fick inte med sig någon tjej hem den kvällen, så när han kom hem så tog han fram sin svarta bok och ringde runt till sina.... tjejbekanta. Till saken hör att man hör direkt när Mats är packad, eller rättare sagt man hör ingenting, det går inte att förstå ett enda ord. Någonstans måste dock något ha gått fram, för en tjej sa att hon kommer. Men hon sa att Mats absolut inte fick somna innan hon kom fram.  Mats hade en förmåga att däcka.....

Senare på morgonen vaknar Mats naken på golvet och fryser. På huvudet sitter ett par gigantiska hörlurar och Iggy&Stooges första platta har gått på repeat i ett par timmar på stenhög volym. Det ligger glasskärvor och en gatsten bredvid honom och han ser nu att anledningen till att han fryser är att samtliga fönster i lägenheten är trasiga på grund av inkastade gatstenar.

Den kvinna som tog en taxi hem till Mats ungkarlslya med förhoppning om ett kroppsligt utbyte kom inte in. Mats svarade inte på upprepade knackningar på dörren. Hon gick runt huset och kikar in genom fönstret på nedre botten. Där sitter Mats i skräddarställning med hörlurar och toksover. Det går inte att få liv i honom. Hon blir så förbannad att hon kastar in sten genom alla fönster och får gå hem, eftersom taxi resan dit skulle betalas av Mats. Som en sorts gentjänst liksom för att hon kom.

Varje gång som jag spelade skivor ute så tillägnade jag låten "I wanna be your dog" från första Stooges plattan till Mats efter det.