Ibland kan man undra om folk tänker med hjärnan eller arslet. Min sambo och jag var på rödgröna rörans happening i Kungsträdgården idag och fick ett väldigt intressant bemötande. Det stod ett par kvinnor framför oss, de stod inte så extremt mycket i vägen, vi hade fortfarande någorlunda fri sikt, men de var ändå ett störningsmoment. Ingen av oss orkade tjafsa, utan lät det vara. Då börjar en kärring bakom oss att säga att vi borde flytta på oss till ett ställe i närheten där vi skulle ha fri sikt, men skymma för bänkraden bakom. Du skulle säkert inte bry dig om en sådan kommentar, men eftersom man är van vid att folk kommenterar eller frågar om exakt allt när man sitter i rullstol, så svarade jag att hon ju själv skulle kunna gå dit och ställa sig om hon kände sig besvärad. Såklart blev hon irriterad  (jag var ju ingen stackars tacksam invalid, vilket hon först trodde), men har inte jag samma rättighet att som alla andra få stå i en folkmängd utan att sitta längst fram framför första bänkraden som alla andra handikappade eller gamla. Egentligen tror jag mest att hon som tilltalade mig (hon tafsade dessutom eftersom en klapp på axeln från en främling faktiskt är ofrivillig beröring dvs tafs) eftersom hon själv ville komma närmare utan att trängas.

Om du nu tänker att jag borde ha svarat vänligt tillbaka, flyttat på mig eller ignorerat henne, så kan jag meddela att det lägger man av med efter den tionde gången främmande frågat vad man har för diagnos, sagt hur duktig man är, börjat putta på rullstolen (som saknar handtag att putta på, men folk tror att man då får putta på mina axlar eller på mitt ryggstöd istället), berättat att de har en vän/äldre släkting i rullstol osv.

Alltså: GE FAN I ATT HA ETT ANNORLUNDA BETEENDE MOT MIG SOM RULLSTOLSBUREN ÄN MOT DINA VANLIGA MEDMÄNNISKOR!!! för vissa ger igen.

Dagens taktik blev istället att hyfsat högt prata med sambon om att fixa fram använda sprutor där man skrivit HIV? och sticka folk med de ev. HIV/hepatitsmittade kanylerna när de stod i vägen - det funkade såklart. Jag har inga HIV-kanyler, men jag har haft rakblad på fotbågen av samma orsak och idag flyttade kärringarna på sig efter nästan en timme.
Annars var det en mycket trevlig tillställning med bra musik, glada skratt och nya bekantskaper.

Jag älskar Sveriges dubbelmoral. Det är inte mer än ett antal månader sen kvicksilver totalförbjöds i Sverige, men eftersom det finns i mexikoinfluensa/svininfluensavaccinet så ska hela Sveriges befolkning injiceras med det farliga ämnet. Detta kallar jag äkta svensk dubbelmoral. Läkemedelsverket skyller nu beslutet på att det är mindre kvicksilver i vaccinet än i östersjöfisk... - men vänta lite - hade man inte förbjudit gravida att äta östersjöfisk - och nu ska de vaccineras med samma orsak som det som gör fisken olämplig för gravida. Jag blir galen... Vad blir det nästa? Att man får använda sin gamla kvicksilvertermometer igen i influensatider? Det är nog fler än jag som längtar tillbaka till den.

Det är i övrigt inte lätt att hitta ut av vad som gäller för svininfluensan/Mexikoinfluensan (som egentligen borde ha hetat fågelinfluensa eftersom den ursprungligen fanns hos asiatiska fåglar). För en vecka sen skulle alla som kände av symptom besöka sjukvården, nu ska man istället stanna hemma. Dessutom ska hela Sveriges befolkning vaccineras (fast inte jag) under hösten och hur det ska gå till är det ingen som vet - det är ju anställningsstopp överallt och det är på vårdcentralerna det ska ske. Jag hörde igår på lokalnyheterna att det var inte färre än 2 miljoner bara i Stockholm där många vårdcentraler är privata och knappast ser sådana vaccinationer som inkomstbringande. Vi får väl se hur det hela slutar. Huvudsaken är i alla fall att alla landets gamlingar (födda innan 1920) är immuna. Fast numera ska den vanliga "asiaten" också räknas som pandemi. Undrar när folk fattar att ju mer man vaccinerar desto farligare sjukdomar drabbas mänskligheten av. Nu har jag i och för sig fått reda på via Dagens medicin med flera medier att en hyfsad stor del av befolkningen precis som jag vägrar vaccinera sig, de flesta kommer ju inte ens att märka om de drabbats eller ej.

Det är intressant att läsa om hur Lunds kommun är och förblir ungdoms- och studentfientliga. Nu har de återigen slängt ut ett gäng husockupanter ur hus som de länge funderat på att riva (sa de), varför har de inte rivit husen om de (kommuunen) anser dem vara obeboeliga? Och varför har kommuntjänstemännen så dålig koll på LKF (det kommunala bostadsbolaget) att de inte vet om att köerna är på minst ett år för småbyarna runtomkring Lund och minst 3 år för själva Lund? 3 år är tid som man inte har som ung när man vill flytta hemifrån eller som student där man vet att ens utbildning tar de 3 år som det skulle ta att få bostad.

Detta beteende att bara hänvisa till bostadsköer gör att man tvingar unga att ställa sig i bostadskö i hela landet för den händelse att man vill studera eller tvingas arbeta någon annan stans. Om folk står i kö överallt blir köerna bara längre och chansen att få en bostad inom dräglig tid minskar drastiskt. Kommuntjänstemännen som kommer med bostadsköargumenten borde ta och vakna i deras fina mångmiljonvillor och upptäcka hur världen utanför ser ut. Är det rimligt att Lunds studenter tvingas tälta de första månaderna i Lund och sedan gå på andrahandskontrakt (bla hos såna som hänvisar till bostadsköer och bor i mångmiljonvillor)? Jag förstår varför de vägrar skriva sig i Lund, varför betala skatt till ett gäng pampar som ber alla som inte har att rent ut sagt dra åt helvete.

Som ung är det svårt att få lägenhet oavsett hur lång kötiden är, man har sällan fast jobb, man har sällan kontakter med de rätta resurserna, jag förstår husockupanternas frustration, för jag slant in på ett bananskal genom ett andrahandsavtal med min mamma som jag lånat ut pengar till till en del av en bostadsrätt. Jag hade alltså pengar, men inte tillräckligt för att det skulle räknas för min del.

Eftersom läget är som det är med det ökande antalet bostadsrätter så måste ockupationerna snart kulminera i och med Lunds kommuns ständiga växande. Kommunens sätt att riva alla byggnader som ockuperats (utom cykelhandeln som var k-märkt) är ett tydligt tecken på att unga utan fast jobb och pengar är oönskade i universitetskommunen Lund.

Skönt att flytta från både Lund och LKF, ska bli ett nöje.

Nu har de små blå smurfarna gjort det igen. De vill trycka ner en ungdomsgeneration, nu är det alla unga med funktionsnedsättning som har aktivitetsersättning, den ska dras in och de ska istället vara hänvisade till arbetsförmedlingen som innan dess ska ha lärt sig att hantera funktionshindrade arbetstagare. Bullshit!!! Detta är ett sätt att se till att de blir boende hos föräldrarna, inte ens jag som är för frisk för aktivitetsersättning kan besöka arbetsförmedlingen utan att bli hänvisad till försäkringskassan, det har räckt med att jag suttit vid datorerna för att det kom fram kärringar och frågade om jag visste att jag var på arbetsförmedlingen. Inte ens de sista åren då jag fortfarande var gående var jag välkommen. Och inte kommer det att bli bättre nu med inflationen och alla varsel, då man som invalid står sist i kön för jobb (och först när det gäller att bli av med det igen).

Jag är åtminstone stark och har självförtroende, hur är det då inte för alla med medfödda skador/sjukdomar som inte har tron på att man klarar allt man sätter sig för. Fort ska det gå också uttryckte min hatminister nr 3 (efter Borg och Leijonborg) nämligen Christina Husmark Pehrsson.

Du Ante pratade ju då du var ung i teatergruppen om att bomba riksdagshuset – from idag hjälper jag dig gärna.

Det är intressant att läsa på olika bloggar och i media om IPRED och att när IFPI/Antipiratbyråns önskar att (de s.k folkvalda) politikerna ska hoppa, så hoppar de inte bara en gång, de han inte sluta. Att de (både politiker och skivbolagspampar) ljuger för att sätta dit folk som i allmänhet tycker att musiken/filmerna/spelen som spelas/visas/görs är av för dålig kvalitet för att betala dyrt för är uselt, men inte oväntat.

Att ungdomars och studenters ekonomi inte precis följer alla andra höjningar är ju inte heller någon nyhet, en student idag har ju mindre än existensminimum att röra sig med.

Hur i hela fridens namn kan IFPI och politikerna räkna med att man som ung datoranvändare har råd att köpa den musik/se de filmer/köpa de spel man vill ha när det inte ens finns pengar till hyran (om man har nåt ställe att bo, man kan ju inte vara student och utanför, tänker på Smultronställlet i Lund).


Artisterna får ju inte en krona av vad IFPI får in med sina maffiametoder, utan de tvingas bara vara brickor i spelet, och troligen även få betala IFPIs jakt.


Som ung, student och datoranvändare tycker jag att alltihop är fel, men tänker att jag själv och andra som är rädda för påföljder borde terrorisera biblioteken och kräva inköp av allt man vill ha, bränna ner talböckerna för att kunna sprida dem bland sina nära och kära utan att använda nätet.Detta med att använda biblioteken ger inte heller direkt nånting till artisterna, men man är ingen direkt förbrytare
heller. Staten vill göra oss alla till förbrytare men till vilken bekostnad, ingen kommer att glömma allt som lovats och som inte uppfyllts när det är dax att rösta igen om 1,5 år.Ska man stötta artisterna är det bästa man kan göra att gå på konserter eller köpa musik från små bolag, inte betala mutor till skivbolagsmaffian.

Det var jätteintressant att se de tre pjäserna på Östra teatern som baserats på bl.a Ante och en av våra gemensamma vänner, jag fick se många saker som jag fått återberättat i ett annat sammanhang. Problemet i längden var bara att det även påverkat min syn på min uppsats och analysen av den, jag hade velat formulera saker och ting på ett annat sätt om jag kunde göra om studien. Undrar därför hur uppsatsen sett ut om jag sett pjäserna innan.

Om jag kortfattat ska berätta om pjäserna, så handlade ”När lillan kom till jorden” om när barn föds med funktionsnedsättningar, hur föräldrar och vårdpersonal hanterar frågorna om vad som är fel, hur framtiden kommer att bli, hur man ska hantera omgivningens reaktioner. För mig var det en tankeställare i både rollen som arbetsterapeut, som ev framtida mamma och som medmänniska, för hur ska man berätta för föräldrar som ser att det är något fel med barnet att man först kan se vad efter 2-4 års ålder?, Hur mycket ska man svepa in fakta för att inte krossa föräldrarna? för att ta några exempel.

”Mohikan med vita strumpor” handlar om 3 barn, ett med CP, ett med ryggmärgsbråck och ett med utvecklingsstörning och deras omgivning från lågstadiet till studenten. Den handlar om att få, behålla och förlora vänner,
skolassistenter som blir som extraföräldrar, föräldrar som väntar på att få reda på vad som är fel med deras barn. Identitetskriser är en mycket central del av pjäsen, kriser de flesta går igenom, men som blir extra tydliga när man har en funktionsnedsättning. Något som rörde mig var hur svårt det är att integrera alla i en klass om man bara ser funktionsnedsättningen eller i ett annat fall vägrar se den tills katastrofen har hänt. Något annat är skillnaderna på hur man ser olika saker beroende på erfarenheter. Jag kunde direkt identifiera mig med Emma som hade ryggmärgsbråck, hennes energi var som min och hennes förnekande av rollen som mindrevärdig är precis som när jag forscerar en trappa för att hissen är trasig.

”Boogie för benlösa” handlar om de samma tre personer när de tagit studenten, det förekommer husockupationer, förhållanden som brister, att få barn, högskolestudier, myndighetskontakter, övergången från hemmet till gruppboende och hur personalomsättningar och policies påverkar. Denna pjäs påverkade uppsatsskrivandet mest, då frågorna delvis handlade om sexualiteten och dess påverkan av vardagen för en ung människa. Under denna pjäs skrattade och grät jag om vartannat, nu kunde verkligen jag med förvärvad funktionsnedsättning känna igen mig. Saker jag sagt och tankar jag tänkt - allt blev med ett solklart. Jag är en INVALID!!! jag var bara tvungen att först få lära mig hur det kändes i vuxen ålder medan de i pjäsen hade levt med det sedan de tog sina första andetag, något som påverkar dem i alla delar av vardagen. Identifikationen med Emma bestod, men nu även lite grann med Svante då jag idag inte orkar ha samma energi och kämparglöd som för ett år sen, men jag tror mig fortfarande vara som då fastän jag börjar acceptera INVALIDrollen.

Alla tre pjäsers skådespelarprestationer bestod av tre energiska människor som
spelade alla roller med bravur, scenbyten skedde snabbt och smidigt och man kände direkt igen alla roller genom klädvalen. Dekoren bestod av ett rött skynke och två stolar.

Jag känner mig priviligerad av att ha fått ta del av dessa pjäser och ännu mer priviligerad av att känna ett par av personerna som de baserats på.

Läs mer på: http://www.ostrateatern.se/

Kan man få jobb om man tillhör den utomparlamentariska vänstern (förutom assistentjobb hos min pojkvän)? Jag tror inte längre det tyvärr...

Är det exempelvis värre att vara antirasist än nationalsocialist på en arbetsplats? Allt fler talar illa om papperslösa, ”hiv-män” (finns det inga ”hiv-kvinnor”?), kräver svenskkontrakt och att man stänger gränserna för flyktingar. Jag tycker att en antirasist gör större nytta inom människovårdande yrken då man ändå träffar på alla sorters människor, svarta, vita, gula och gröna (de sista är vanligast i dessa tider då man inte unnar någon något).

Idag fick jag på en föreläsning reda på hur arbetsgivare åsikts-/beteendematchar på anställningsintervjuerna för att man ska vara som alla de andra (fy fan vad jag hatar enhetlighet oavsett vad det handlar om), det verkar dock vara speciellt illa med enhetlighet när man samtidigt nämner att man vill ha mångfald på arbetsplatsen.

Jag kan därför undra vad mångfald är? Ofta tror jag att man ser mångfald som att anställa fler män inom vården eller fler invandrare. Hur ofta gäller det funktionshindrade eller människor inom HBT-spektrat?

Lycka till i Salem alla ni som går för oss som inte kan. 

........

Nu blir jag allt förbannad. Läste iExpressen på nätet att Smittskyddsinstitutet (SMI) vill göra detlagligt att medvetet medvetet sprida HIV, och utifrån artikeln somegentligen kommer från Dagens Medicin verkar det inte vara skillnadpå om det handlar om fylleknull eller våldtäkter. Detta hade jagnog trott var ett aprilskämt om inte det kom i oktober. Men om detnu inte ska vara kriminaliserat så får vi nog räkna med enexplosion av nya fall eftersom kravet på att man ska meddelapartners därmed inte kan efterföljas längre.

Att som Ragnar Norrby, generaldirektörför SMI mena att det preventiva arbetet inte går lika bra när manriskerar straff när man medvetet smittar någon eller riskerar attsmittas låter mest som skitprat. Jag kan inte minnas att jag harsett kampanjer på gymnasieskolor signerade av SMI utan allinformation kommer från RFSU, som vad jag som medlem har förståttinte har upphöjts till statligt verk/institut över natten ochdärför inte borde få hela ansvaret för upplysning om SMI menaratt informationen inte går fram. Vill SMI ha ökadinformationsspridning är de välkomna att ta tag i det, det blirtroligtvis bara bättre om de ser till att hålla sig till lagen somalla andra måste.

Att unga skiter i kondomer handlartroligtvis mer om ekonomi och det faktum att tjejer idag mer ellermindre tvingas äta p-piller från den dag de får sin förstaägglossning eftersom killar och män tycker att kondomer avtarkänslan. För att komma ifrån detta borde man istället satsa påatt avskaffa subventionerna på p-piller för tonårstjejer och görakondomerna billigare (för så mycket kostar de väl inte heller atttillverka). Detta skulle i så fall även öka säkerheten vidanalsex då en del skippar kådisen eftersom tjejen ändå inte kanbli gravid av analsex.

Länkar till artikeln:

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1342124/gor-det-lagligt-att-sprida-hiv

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/10/22/han-vill-gora-det-lagligt-/index.xml

Det är intressant att se hur mycket energi politikerna idag lägger ner på att alla deltidare ska gå upp till heltid och att funktionshindrade och pensionärer ska börja jobba. Ska deltidsjobben vara öronmärkta till samhällets snyltare som inte ska räkna med att längre få bidrag.

Anledningen till att jag fastnar vid dessa diskussioner är för att jag själv pga funktionshinder enbart räknar med att kunna arbeta deltid, jag är dock inte bidragsberoende och kommer därför att förlora mycket på detta, men det är ett val jag gjort. Jag vet att jag inte kommer att kunna få aktivitetsersättning upp till heltid eftersom jag studerat på heltid (vilket i mitt fall pga funktionshindret inneburit att jag enbart studerat och sovit i tre år).

Om vi som vet att vi enbart kan prestera till en viss gränstvingas forcera den tvingas vi raka vägen in i den berömda väggen,sjukdomsförsämringar, större olycksrisker och felbedömningar. Många av oss finns inom sjukvården och omsorgen och då finns det större risker förfelbehandlingar om vi inte får arbeta utifrån våra förutsättningar.

Majoriteten av de frivilliga deltidarna är kvinnor, men inte ska man börja med att som i SVD d 24/9 förklara deltidsarbete som den främsta anledningen till att kvinnor har lägre löner.

Många deltidare är även småbarnsföräldrar som faktiskt besparar sina arbetsgivare extraarbete genom att ibland vara hemma med sjukt barn på de lediga dagarna istället för arbetsdagar. De sparar även pengar i kommunernas kassor genom att använda sig mindre av barnomsorgen än heltidsarbetande.

Deltidsarbetande människor leder både till flera i arbetslivet, bättre prestationer under arbetstid och minskat antal sjukdagar.

Men nu är jag ju inte politiker och därför hjälper inte dessa ord till något annat än att avreagera mig inför er läsare.