Det råder en förväntansfull tystnad i publiken när Joakim i electroduon SOM kommer in och sätter sig vid trummorna. Han har en blond tysk frisyr som får mig att tänka på Michael York i Cabaret. Men kopplingen till Cabaret beror också på att vi befinner oss på den härligt dekadenta queerklubben Tom Boy i Malmö. Efter en stund kommer Sophia in på scenen och börjar sjunga med en röst som påminner lite om Karin Dreijers. Hon dansar på stället och sluter ögonen och ibland ser det nästan ut som om hon gråter.
— Det är när man står där som man förstår vad allt handlar om. Det är lite som terapi. Ibland är det först då jag verkligen förstår innebörden av mina egna texter, säger Sophia.
Joakim håller med om att spelningarna är bäst.
— Man lider i flera dagar före och har minnesluckor men efteråt seglar man runt i någon slags rus, det är som knark, säger han.
Sophia kommer från Stockholm men bor i Malmö. Hon träffade Joakim i Örebro när de båda pluggade där men numera bor han i Stockholm.
— Vi sitter framför datorn i två olika städer och spelar in musik och så skickar vi den fram och tillbaka till varandra. Men det är bra att göra det på olika håll så att man inte blir för påverkad av varandra, säger Joakim.
SOM:s elektroniska musik ligger och puttrar någonstans i gränslandet mellan dansmusik och pop och har blivit jämförd med The Knife och Björk.
— Det är kul att människor ständigt måste referera till något. Men vi har aldrig försökt låta som någon annan, säger Joakim.
Själv lyssnar han mest på techno och klassisk musik.
— Jag har upptäckt att Wagners musik har stora likheter med techno.
Sophia är den som skriver alla texterna.
— Men meningen är inte att folk ska lära känna mig genom texterna utan att de ska lära känna sig själva, anser hon.
Om ni fick välja en tidsepok och en stad, vilka skulle det vara?
— San Francisco.
Under vilken tid?
— Idag, haha. Det verkar vara en rolig stad att leva i.

SOM består av Sophia Ersson och Joakim Eriksson. Lyssna på deras musik på: www.myspace.com/sommusik