Det känns som om någon alltid är i Thailand av mina kollegor, medan jag jobbar. Här uttalas en generationsskillnad eftersom då, när jag var i Thailand första gången, så var det i princip första gången vissa Thailändare såg en vit man. Viss skillnad mot nu, då menyer finns på svenska på många orter. Låter jag som en gammal gubbe nu? Men det är ju det jag är!
Jag överdriver lite, OK?
Anyways, jag sålde av två meter av mina vinylskivor för att kunna bjucka min dåvarande flickvän till en rundresa under några veckor i Thailand. Kuriosa: kollar jag på e-bay vad vissa av skivorna är värda idag, så hade det räckt med typ en eller två av dessa vinylskivor för att ha en skön tid i Thailand, men då fick man typ max några tior för varje eftersom "de ändå finns på CD". Jamentjenare!Vilken dålig affär jag gjorde! Skitsamma. Där satt vi på Thai Air, uppgraderad givetvis till högre klass eftersom jag då var en skön affärsresesäljare och jag skulle smörjas.
Jag ska inte här berätta alla detaljer, utan jag ska hålla det kort. Efter en tid hamnade vi på Koh Samui. Nu har ju ön sedan länge en flygplats, men då var man tvungen att ta en färja från Surathani, vilket vi gjorde.
Vi bodde i en skön bungalow med tillhörande restaurang och det fanns nästan inga grannar. Tillvaron där var behaglig och min normalt sett rätt speedade flickvän hamnade i en skön lunk som hon aldrig haft hade tidigare eller senare. Så vi åt varje kväll på "vår" restaurang. Jag gillar ju mat och matlagning så jag hyllade maten högljutt och jag krävde att få träffa kocken.
Jag leddes runt hörnet och träffar en frodig dam med två gaslågor och några wokar, det var allt.
"Ameh! Är det allt? Har har jag käkat spindelkrabba på en bädd av babypalmträd med citronsmör och ett ris som gör att jag vill gifta mig med kockan, och så är det här den enda utrustningen? Jag älskar dig!"
Eftersom hon inte förstod svenska, men anade att jag inte var där för att klaga så kramades vi och skrattade och jag kommer alltid att minnas hennes mat.
Efter en tid skulle vi dra vidare och det var med sorg jag lämnade över nyckeln till vår värdinna som hade det speciella namnet "Porn". Sorgen blev dubbel eftersom jag kände en lustig känsla i samband med det. Jag bad att få tillbaka nyckeln och sprang tillbaka till vår bungalow. Vid det tillfället visade min mage och tarmar på ett illustrativt sätt att vi i Sverige har en annan bakterieflora, än i andra länder. Kanske var det en bieffekt att jag aktivt hyllat denna kocka, som matat mig med rockavingar i kokosmjölk i kryddor som jag aldrig hört talas om, som jag nu fick se konsekvenserna av.
Efter ett tag så kunde jag dra mig inåt mot huvudstaden, vad den nu hette och uppsökte ett apotek. Då kunde man utan problem köpa Valium och annat men det lockade inte mig då. Jag fick några tabletter mot min magåkomma och jag glömmer aldrig dess namn: "Desento".
Halleluja! Jag kände mig som 1000 dollar igen, och vi strosade runt i hamnen och åt frukter direkt från tanter som sålde dessa och jag åt dem osköljda. Jag menar, lite skit ska väl en man tåla?
När vi gick där så gick vi förbi en tatuerare. Då säger min dåvarande kvinna och även mor till de barn jag försöker uppfostra idag: "ska vi ta och tatuera oss?"
Här hamnar jag i en situation som inte är helt ovan, men ändå fascinerande. Jag gör ett snabbt överslag på två sekunder och försöker förstå kvinnlig logik, men jag ger upp. Igen. Jag menar, det här var samma kvinna som sa att när jag sa när jag ville gadda mig innan avresan att "du får välja mellan mig och tatueringar!". Nu tittade hon på mig med sina stora rådjursögon som gjorde att jag aldrig kunde neka henne något (då), och frågade om vi skulle gadda oss.
Tio sekunder senare satt vi där och kollade i pärmar. Av rädsla för att hon skulle ångra sig, valde jag ett motiv på sidan ett. Min tatuerare körde igång, och efter ett tag satt flickvännen bredvid med nålen i sin skuldra.
Vi blir klara samtidigt och jag kollar på hennes lilla gröna ödla och den är skitfin. Den ser nästan.... krispig ut. Vi kollar på min.... och....jaa.... Jag hade ju valt en dödskalle med ett krucifix genom skallen och med en stor sol i bakgrunden. Tänk er istället en cocktailtomat med en drinkpinne och att tomaten sjunkit ihop lite.
Jag var alltså inte lika nöjd. Vi tittar på våra tatuerare. Min ex flickväns tatuerare visade på ett tydligt sätt, att de kemiska substanser han hyllade var stimulerande på ett sätt som gav honom ett piggt och vaket intryck, medan min tatuerare mer framstod som en nerrökt tjuren Ferdinand. Jag anammade uttycket "gilla läget", garvade och betalade.
Nu var det dags att dra till grannön Koh Pangan. Vi gick fram till piren och tittade på båten som såg ut som en flygplanskropp av typen DC3 i vattnet, med takräcke på och med en gigantisk utombordare i aktern.
Halvägs till vår nya ö så blir det givetvis storm och vi som solade på takräcket trängs nu i denna trånga flygplanskropp. Vi var nog 100 man i ett uttrymme för 30 och jag vet nu hur en tubsocka känner sig vid centrifugering.
Lite skönt hög på endorfiner från tatueringen och med en mage som höll käft, så tänkte jag att nu blir det inte värre...
Efter ett tag var vi framme och dyningarna gjorde att vi inte kunde lägga till vid piren, så kaptenen (?) körde upp mot stranden så långt det gick. Vi fick hoppa i vattnet och vada in i land. Jag är ju man och håller på ridderlighet och gentlemannaskap så jag ville bära vår packning och min dåvarande tjej i land.
Givetvis gick det åt helvete. Det visade sig att kaptenen kört i land vid ett ställe där man tippar slaktavfall och när jag bar min kvinna i land så klev jag på något. Det visade sig senare vara en tand från en oxe.
Jag hade blivit tjenis med en snubbe på takräcket på båten och bokat en bungalow i hans by. När jag visade den stråle av blod som pumpade ut från min fotsula så körde han mig till sjukhuset. Jag fick ligga på ett pickup flak med foten utanför för att inte bloda ner. Tatueringen började bulta, men magen höll sig lugn.
Väl framkommen till sjukhuset som var nybyggt och förevisades med illa dold stolthet så frågade de om jag hade sjukhusbricka efter tidigare (?!) besök samtidigt som man bad om ursäkt för utebliven elektricitet.
Jag fick en stor spruta morfin och sedan karvade man i min fot och ett pling i rostfria skålen illustrerade att något avlägsnats från min kropp. Jag garvade av morfinet och hade inga problem med något. Överhuvudtaget.
Min blivande värd hade avlägsnat sig, men lämnat en motrcykel med förare. Bandagerad, morfinstinn och med packning samt flickvän så fnittrade jag mig upp bakom min nyfunna vän på motorcykeln. Tre personer och packning på en 125 cc motorcykel. Efter ett tag så blev stigen så smal att min utstickande fot sopade ner djungelvegetationen men till slut, när jag trodde att det blir inte värre var vi framme i denna lilla by som skulle bli vårt hem.
Byn visade sig bestå av engelska hippies. Hur länge hade de bott där? Sedan 1968 om jag bedömde deras ålder och nerrökthet korrekt. En viss kulturkrock infann sig när jag haltade in i denna Hare Krishna tillvaro. Jag var skinhead då och hade Dr. Martens på den fot som inte var bandagerad, långa shorts med döskallar på, blodig tatuering som vätskade sig på ryggen, ett mage som var i olag och ett skönt morfinsmile i ansiktet.
Vi checkade in i vår bungalow och gick till restaurangen som hade 10 sittplatser och med en vajande marijuana odling bakom knuten.
Vi beställde in mat med tillhörande dryck. Varsinn Singha öl och varsin Mekong som är Thailändsk whisky som smakar brottarbralla. Enligt menyn kostar den 2 spänn.
"Ska ni ha varsinn Mekong?" frågar thailändaren.
"Ja", svarar jag
"Ska hon också ha en?"
"Javisst!" Svarar jag.
Alla hippies följer intresserat vår diskussion och himlar med ögonen. Efter ett tag dyker servitören upp med två flaskor Singha (öl) och två hellitersflaskor med Mekong. Två Mekong var alltså lika med två liter, därav frågor och reaktion.
Nu kan ju jag inte säga "oj då", utan vi äter och dricker Mekong som om vi gjorde så varje dag.
Ungefär nu så tycker min mage att Desento får nog fan ge upp mot de floder av Mekong som nu smeker mina inälvor och jag ber att få trivselinrättningen förevisad för mig.
I mitt rus av morfin och Mekong så glömmer jag bort regeln med toapapper vid sidan om och orsakar ett stopp på byns enda toalett. Givetvis så erkänner jag detta offentligt samtidigt som alla hippies (som hittills haft en skön och lugn tillvaro), nu inser att att saker och ting blir lite annorlunda med ett skin, (låt vara uttalad sharpskin, ej rasist), nu rör om i deras tillvaro.
Vi spelar backgammon jag och mitt sällskap och njuter av natten samtidigt som vi löser en del problem och skapar en del nya och vi dricker Mekong under betraktande blickar av långhåriga engelsmän.
Oj! All dricka är slut, dag att gå och lägga sig, tänker jag. Hur kan jag dra mig en och en halv liter Mekong? Jag reser mig upp och inser att tomma tarmar, morfin och en liter mekong liksom fäster ganska bra i hjärnbarken. Jag stålsätter mig och tar ut en rak linje mot vår hydda. När jag väl är där och lägger mig ner så snurrar det rejält i mitt lilla huvud och vår kackerlacksbo till hydda känns trång. Jag bestämmer mig för att lägga mig på verandan för att få luft, vilket är lite lustigt med tanke på att gliperna mellan bambustavarna är centimeterbreda, men det kändes bättre att gå ut och bli myggbiten än att ligga där, på britsen. Jag lyckas somna, men väcks sedan av frågan: "Bådde är du OK?" av henne.
Jag reser mig upp och känner min kropp tydligt svarar "Nej" på denna fråga.
Jag rusar genom byn med handen för munnen... rusar föresten, jag haltar packad på Mekong och morfin, bara för att mötas av en hippie i vit toga som frågar om jag är OK.
Efter en sekund så svarar jag honom att ofrivilligt kaskad kräkas på honom. Jag inser att ursäkter inte kompenserar detta ofrivllliga övergrepp på denna fridfulla man, utan mumlar något om att vi snackar i morrn?
Nästa dag var hippien inte kvar och stämningen vid frukosten var en aning tryckt.
Vad som sedan hände i Bangkok kommer jag aldrig att berätta om.