Några högstadiekillar utanför Malmö fick inte ha på sig sina svenska landslagströjor på skolfotot. En bagatell kan tyckas, men risken är förstås att det sprider främlingsfientliga vibbar i ett annars helt antirasistiskt Skåne. Men jag tror att vi måste dra åt snaran mycket hårdare om vi ska komma åt de främlingsfientliga krafterna som sprider sig likt en cancersvulst på samhällskroppen. Att hissa den svenska flaggan måste nog också betraktas som snudd på hatbrott i framtiden. Färgerna blått och gult över huvud taget tror jag vi måste försöka undvika. Kalles kaviar-tuben t.ex. får gå i mörk- och ljusgrått. Det kan låta lite absurt, men på lång sikt tror jag också att vi måste vara beredda att överge det svenska språket, som ju rasisterna har gjort till sitt.

Kommer att tänka på min egen skolkatalog från åttan. Jag hade av någon anledning på mig tyrolerhatt och lederhosen. Mest tror jag det var för att framstå som lite spexig, men jag förstår hur det kan ha uppfattats av invandrarna på skolan. Nu fanns det i och för sig inga i Knivsta i mitten av åttiotalet. Det här var ju långt innan Soran Ismails tid. Men det som etsat sig fast i minnet är en av tjejerna i klassen, vi kan kalla henne Lena, som frågade mig: "Varför håller du på så där?" En berättigad fråga. Lena var en helt vanlig tjej som antagligen fick sitt bekräftelsebehov uppfyllt av någon kille i gymnasiet som hon hade regelbunden sex med. Vad hon inte förstod var att min tyrolerhatt var ett uttryck för exakt samma sak. Behovet av att bli sedd och älskad.