Det är intressant att upptäcka hur dålig man är på att prata engelska. Extra intressant är att upptäcka det inför publik.

Jag fattar inte det här. Jag hade ju femma i engelska på gymnasiet! Hur kan kunskap bara försvinna helt av sig själv på tretton år? Det är otäckt, vilka andra färdigheter kan jag ha förlorat? Jag kanske inte alls är lika bra på att skriva uppsats längre.

Jag uppträdde på Stå Upp-klubben Hemma Hos Komikaze igårkväll. De hade en engelsk afton. Alla komiker skulle prata engelska. Jag använde de bästa av mina lättöversättliga skämt. När jag repeterade allt tyst för mig själv lät allt bra inne i mitt eget huvud. Jag kunde till och med känna mig lite stolt över mitt uttal. Men när det sen kom ut genom munnen så lät jag som en sömnig Ingvar Carlsson.

Jag får väl helt enkelt ta konsekvenserna av den här nya insikten: när jag gör engelska gig så blir jag tvungen jag sälja mig en tusenlapp billigare.