Barn av idag har det lite annorlunda än vad en annan hade det i unga år. Mina ungar håller kontakt med polare i Japan via World of Warcraft. Själv ställde man mest till bus, så man kanske ska vara tacksam att de "WoW:ar" istället för de dumheter man själv ställde till med...
Jag ska undanhålla er från de grövre sakerna och bjuda på lite småbus i unga år, bara för att väga upp det faktum att jag idag är en medelåldersman vars liv rusar mot pensionärsliv i kolonilotten. Jag menar, jag är ju gammal nog att vara far till många av er (och med tanke på det liv jag levt är jag nog det).
:-o
Har ni sett Bob Marley live? Det har jag. Dock inte den gången då han slog publikrekord på Grönan, utan första gången han spelade där, nån gång på 70-talet och jag var 13 år.
Vi plankade alltid in på Grönan. Förresten vi plankade på allt! Jag tror inte att jag köpte en biobiljett på många år och förutom bio var konserter en del saker vi plankade på (kuriosa: jag har sett "Runaways" live på Göta Lejon och filmen "The Van" 20 gånger).
Sagt och gjort, Bobban skulle spela på Grönan och vi bestämde att vi skulle testa med att planka via "Kockvägen". Vi tog pendeln från förorten. Det var "Prickig Korv", "Pinnen" och jag. Det tar emot att skriva men jag kallades "Liket" då. Inte nog med det, jag hade skrivit det med spritpenna över ryggen på min jeansjacka. Eller rättare sagt det som var kvar av ryggen på jeansjackan. Jag hade fått batterisyra över mig efter ett inbrott på en bilskrot. Vi behövde ju några sköna säten till vår koja ju!
Vi rullade fram soptunnor mot väggen och började klättra upp för väggen och upp på taket, Korven, Pinnen och jag. Alla med långt moppetrimmar hår och "Röda lacket" snus under läppen. När vi kravlat halvvägs över taket märker vi att det är ny tjärpapp och sommarvärmen gjorde att vi var rätt kletiga på handflator och knän. Vi skulle just hoppa in och göra en rush förbi vakterna när vi hör en barnröst: "De är här nu pappa!"
Precis där vi skulle hoppa in låg en liten restaurang, bakom dansbanan och barnet stod utanför köksingången. Ut springer en arg kock och kastar potatis på oss och skriker att vi ska dra nånstans där det är väldigt varmt. Potatisen var okokt och vi konfronterade inte honom mer (den dagen). Därav namnet "Kockvägen"
Med ungdomligt mod bestämmer vi oss för att ta "Tunneln" istället. Runt Gröna Lund låg förut en träkaj och om man kröp under den strax ovanför vattenytan kom man upp till en liten udde och sedan kunde man klättra uppför en vägg och upp på ett tak. Allt gick bra. Vi stod på taket och kände oss som kungar. "Plankarkungarna", det var vi. Korven och Pinnen bestämde sig snabbt men jag tvekade lite. Kanske var den royalistiska känslan alltför underbar, vilket gjorde att jag dröjde. När mina "brothers-of-crime" var nere på marken hade vakterna sett allt och kom rusande. Jag slänger mig ner bara för att mellanlanda på ett litet tak som stack ut och jag trampade rakt igenom det korrugerade plåttak som stack ut. En av vakterna fick tag på benet vilket gjorde att jag och plåten damp ner. Vakten välte och det gjorde också den spelautomat jag landade snett på. Fort ut genom plåten och in på området. Vi gömde oss ett tag och försöke tvätta av tjäran från oss samt lappade ihop såret på min vad. Som tur var så var det ju mycket folk där. Jag menar, hur diskret är man med "Liket" på jeansjackan, blodiga sneakers och tjära över alla kläder?
Konserten såg vi uppklättrade i ett träd och vi undrade var det var för söt doft som kom från det som publiken rökte?
Man kanske ska vara tacksam att man har datanördiga barn?