(Svenska musikbladet juni 2008)

                                        På musikalisk pilgrimsfärd i kärlekens huvudstad

Genom myspace fann jag Scandimaniacs, ett band med en intresseväckande slogan:
Paris bästa svenska duo. Efter att ha lyssnat in mig på deras
breda repetoar var jag helt såld och bokade omgående min resa till Paris för att möta Frankrikes populäraste svenskar.

På det mytomspunna Chat Noir är det som vanligt propfullt i baren redan två timmar innan Sara och Emil intar scenen.
Så kommer Scandimaniacs in genom dörren. Hela rummet får en elektrisk stämning. Några frågar efter en autograf eller ett handslag, artisterna
tar det med ro och bjuder på några skämt till fansens vilda förtjusning. Emil, med sin karaktäristiska mustach, är klädd i blå kostym, röd slips,
stilrena solglasögon samt eleganta skinnskor. En argentinsk Micheal Caine. Sara ler brett, i svart klänning och en blomma i håret.
Hon är ännu vackarare i verkligheten!

                                                           Världen mittemellan                                 

Pang! Scandimaniacs inleder kvällen med Tiger, en skön spark i skrevet som för tankarna till Johnny Cash. Tonen för kvällen är satt och publiken
störtnjuter. Ett namn på din lista följer. Tändare tänds och jag erinrar mig Bob Dylan och Knockin' on Heaven's Door
på Ullevi nån gång på åttiotalet. Emil bjuder på ett bländande gitarrsolo bakom nacken medans Saras ögon skickar ut någonting till
världen mittemellan. Vi förs genom alla möjliga känslor. Idiot, en klockren politisk väckarklocka, eller Pense aux pauvres et aux animaux!, en
feministisk kampsång när de är som allra bäst. Tänk er Eva Dahlgren och Sex Pistols, tänk er att ni gillar det dessutom.

                                                   
                                                            Grattis Sverige

Det är vackert, tankeväckande, ärligt, underhållande... det är skitbra helt enkelt. Efter showen är det fest i luften. Publiken kommer ut
ur "musiktemplet" med en varm känsla av gemenskap. Musik ska ställa frågor, kanske ge en del svar, men framförallt förena människor.
Musik är ingen tävling i att sudda ut gränser, men om det vore det skulle Scandimaniacs vinna. Högst upp på prispallen.
Det är bara helt fantastiskt att de har accepterat att komma på Sverigeturné. Om du ska upptäcka en ny sak i sommar låt det bli Scandimaniacs.
Jag säger bara en sak: Grattis Sverige!

                                 Andreas Simmarman