En personlig reflektion: Punken uppstod ur konformism, där människor
försmäktade under trycket från den grå, monotona överheten, instängda i
massinstitutioner som skolan och fabriken eller kontoret. Att klä sig i
konstiga kläder, supa på stan och spela högljudd & störig rockmusik
var precis vad man inte skulle göra, och blev därför ett naturligt sätt
att göra uppror på.
Samhället ser annorlunda ut idag. Liberalismen ersatte
folkhemstanken, massinstitutionerna luckras upp, kläder & utseende
har blivit brett accepterade utlopp för kreativitet (påhejat av
modeindustrin), och alkohol & droger är lika utbrett bland den
blaserade överklassen som i förortsmisären. Punkarens gamla roll som
provokatör är daterad.
Punkarna har istället renodlat sin utanförskap, slutit sig i små
samhällen som undviker kontakt med världen utanför, och odlar sin egen
gemenskap. Visst, punk är numera en scen med regler och normer, som
alla andra, men det betyder inte att den förlorat DIY-andan och viljan
att stå utanför det etablerade.
Det är detta som enligt mig gör punken fortsatt vital, eftersom det
ger ett ramverk för utveckling. Man utnyttjar punkens infrastruktur för
att sprida fanzines om matlagning och poesi, man använder den
DIY-kunskap man tillägnat sig inom punkscenen för att sprida
technomusik – man får tillgång till ett antal hemliga stigar och
platser som går vid sidan av den breda vägen.
Till denna kväll har vi bjudit in tre band som vi tycker säger något om vad punk är och kan vara idag.
2 augusti kl 19:00-23:00. Kulturhustaket. Fri entré.
DISKOTEKET
Diskoteket kommer från Uppsalas mest mörka, labyrintartade och
nerkissade replokaler, och kanske är det därför deras råa och gotiska
postpunk är det mörkaste, och samtidigt mest uppfriskande, som hänt
scenen på denna sidan av åttiotalet. Anna-Karins röst och brutalt
ärliga svenska texter är som ett avgrundsvrål nere från botten av ett
ändlöst hav av vardagsångest och krossade hjärtan. Med låttitlar som
»Fan, jag hoppas det är kallt i helvetet« och »Dödsstöten« slår
Diskoteket vilket kängpunkband som helst.
Diskoteket har precis gjort klart sin debutskiva.
夜勤
夜勤, eller Nattskift, är ett nystartat projekt höljt i dunkel, och
har varken Myspace eller hemsida. Deras hittills enda släpp är en vild
tolkning av två Hanna Hirsch-låtar samtidigt, släppt på
göteborgsetiketten Klorofyll Kassetter. Bandet består av personal från
bl. a. DBHG, Pharadox och punkbandet Förmögenhet. Nattskiftet beskriver
sig själva som »mest punk på dronescenen« och har optimerat sin musik
för att man ska kunna spela med en hand och dricka öl med den andra. De
har lovat oss att riva Kulturhustaket på söndag, och vi litar på dem
till fullo.
DISKODRIFT
Diskodrift uppstod, enligt medlemmarnas egen utsago, ur ett
överskott av energi och en vilja att spela i det band som man själv
skulle vilja se – punkigt kraftfull men dansant musik, jammigt och
spontant men utan störigt långdragen improvisationsonani. Saxofon, bas
och trummor. Ingen gitarr – absolut ingen gitarr. Medlemmarna har
huserat på ungdomsgårdar, Kommunala musikskolan och i tvättstugor i ett
antal år och har haft ett antal spelningar mer eller mindre djupt under
jorden – senast på Pluto tillsammans med Disciplin, No Band in Berlin
och Chicken el Diablo, dessförinnan i en kvarterslokal i Orminge.