Solen gick upp när tåget gick ner i en dal där ingen varit
Här vill jag va hon klev av och kände att här var inget farligt
Hon la sig i gräset bredvid en man som var hundra år av väder
Regnet föll och rann innanför hennes kläder
På språk som han förstod talade hon om sig själv
Hon hörde sin röst och lyssnade tills det åter blev kväll
Det handlade om en liten tjej som trodde hon gjort nån illa
och som allt för tidigt hittat ett sätt att slippa vara stilla


Jag har varit runt så mycket på sista tiden. Uppe och nere. I gympasalar på anstalter och i kök på häkte. Fint kulturhus i Washington, Acid Jazz klubb och punkhem i New York.Västberga Gård tillsammans med människor som försöker rädda sina liv och bland fina, fina vänner på Teater Moment och I Skottvångs Gruva.

Alla Vi vet att världen är uppfuckad, såld och vi undrar vart våra vapen har tagit vägen. Vem ska vi klaga hos. Förut klagade vi lite uppåt. Uppmanande till makthavarna. Berättade om deras svek och falskhet. Krävde olika saker. Nu vet vi att det är lönlöst. De däruppe har öppet och uttalat en helt annan värdegrund än vi och den har de lyckats plantera i en massa rabatter här nere i det verkliga livet. Såklart att vi ska fortsätta klaga hos varandra men vi ska också fortsätta att odla och plantera. Det är viktigt.

Igår natt trillade jag ner i en underbar odling. I Vasskärr mitt i Sörmlands skog fick jag äntligen en underlig vila. Hade blivit inbokad på ett Bed & Breakfast. Blev körd dit vid halv 3. I det svaga gryningljuset öppnade sig en stor trädgård bland tallarna. Stenformationer med växter som underliga former, en blank damm, gräs som persiska mattor. Japanskt och heligt.

Två män bodde här och tog hand om sina gäster hade jag fått veta. Det lös i en friggebod och på dörren stod en lapp. Välkommen Kajsa Grytt. Dass finns på vedbons gavel. Varmt och kallt vatten vid det lilla pumphuset.
Jag borstade tänderna och hittade ett konstigt, alldeles fyrkantigt stenfort. I det där ljuset var det spökligt, drömskt och smärtsamt vackert.

När jag öppnade dörren i solskenet på morgonen körde en liten man sin gräsklippare på den persiska mattan och frågade om jag ville ha kaffe eller te. Jag drack mitt kaffe och åt en omsorgsfullt fixad frukost vid ett bord på en vit bergsknalle mellan trädgården och skogens bryn.

Det är verkligen så. De två trädgårdsmästarna har skapat sitt paradis där mitt i den risiga skogen och dit får vi komma för att sova och vakna. Mannen visade runt mig och berättade om blommor, stenar, mossor, husgrunden som jag trodde var ett fort, de 30 fågelholkarnas innevånare och bryggan. En trädbrygga högt över allt. Den stod på 4 stycken 6 meter höga trädstammar och hade soffa.

Åk dit. Gå på spelning, ät och drick i Skottvångs Gruva och för natten, boka ett rum för 250 kronor på Vasskärrs Bed & Breakfast. Låt dig tas om hand och hylla odlingens konst, konstens odling, tankens odling, odla tanken.

Kajsa