10/7  Kaffe utan grädde…sen…tidig morgon gungar bergets topp.....

 ....

Hjälp! Ni skulle hört Johan Johanssons och min diskussion sen natt på hotellrummet efter visfestivalen i Västervik. Det var som att förflytta sig till den tid då vi turnerade med De Missanpassade. Det var som om han inte hörde att min röst hade en liten variant. Att jag inte helt fungerar på samma sätt nu som då. Han blev brydd över mitt analyserande. Efter en spelning som den här kan jag faktiskt hänfalla till lite ältande. Det håller jag med om. Det tar tid för mig att begripa vad som hände. Först tror jag att jag inte har det där jävla ”IT” som ju inte finns. Jag vill såklart ha extranummer och ovationer. Lite fågelholkläge var det allt. Men..jag spelade som andra akt efter Grus i dojjan. Kaffe utan grädde är som kärlek utan kyssar. ....

Det är ju en mycket folklig tillställning denna visfestival och jag vet ju det. ÄR inte breeed. ....

”Du är nästan här” är ju en fin sång om sommaren utanför min Hasselö lagård. Nu när jag tänker tillbaka. Det var ju faktiskt ovationer men.. De höll lite på att placera sig fortfarande och det var ljust och jag är ju rätt djup och antagligen lite läskig med mina sånger om mammor med nålar och farliga små jävlar som penetrerar och har vapen som sväller å så ”kom in i mig nu!” .  Efter mig kom ”Jag vill ha en mask” av jojje wadenius och James Hollingworth. Mycket tryggare. De körde Älgarna demonstrerar också. På visfestivalen gicks det igång på ”Jag hade en gång en båt”, ” Så glimrande var aldrig havet” med Åsa Jinder och ”Du är det finaste jag vet” med Micke Wiehe. Absolut inget fel i det men jag blir ju lite avvikande i detta sammanhang kanske. Fast det var fint, det var det och de gillade det nog men jag har ju mitt gamla avvisande-tema. Jag tror mig avvisad därför avvisar jag. Går av scenen lite väl hastigt. Bockar och tackar och smiter. Fäller inte ut armarna i en gest som tar emot publikens jubel. Jo, ibland gör jag det. Men nej, det har inte med dem att göra alls. Kanske en blick ifrån en i publiken som får mig att inte tro mig äga på nåt sätt. Fasst visst. Jag jobbar på. Njuter. Sjunger med hela hjärtat men.. just när jag ska gå av..och kanske även i andningen innan. Kanske även i själva framträdandet finns det en känsla av att inte ha nått fram, inte gått in, kastat upp bollen i luften men ingen tog emot och den pladdaskade mellan bänkarna i Västerviks Slottsruin. Det var verkligen inte så men direkt efteråt var sådan min känsla. Skam i logen(det lilla tältet) en stund efteråt. Sen kommer verkligheten och rationaliteten tillbaks. Var är jag, i vilket sällskap, vilken är publiken, vem är jag. Tittar på de andra som spelar och min omnipotens där mitt framträdande är centrum lättar.....

Johans och min diskussion gick ut på att han tycker jag analyserar och försöker förstå för mycket. Han tycker att det är det det är och att man bara ska köra och acceptera det som händer. Som en spelman. Inte ladda så mycket. Det är bara att göra. Men… ibland kan jag men ofta så måste jag förstå vad som händer med mig. Det är så många olika känslor efter en spelning och skammen. Den måste jag lära mig begripa. Annars skulle jag bli för rädd. Men han har en poäng. Självklart beror det på min attityd. Självklart kan jag påverka. Just detta med att tro sig avvisad därför avvisa. Bocka och gå av. Ännu en uppgift. Något att pova. Tänk. Efter 30 år. Jag vet att jag kommit fram till detta någon gång tidigare och drivit egenom det men det är antagligen ett livsprojekt. På alla plan. Kärlek och arbete. Att tro sig avvisad därför själv avvisa..helst först. Det är otäckt att ändra detta sätt. Innebär att jag måste riskera att möta avvisandet och stå ut.....

Tidig morgon när Moreyskan somnat gick vi ut i bilen och lyssnade på min version av Gunga Bergets Topp. Grymt!! Jag är djupt imponerad. Förstod verkligen ingenting när vi spelade in. Tyckte de var slarviga och fick inget sväng. Så fel jag hade. Fantastisk. Den kommer ligga som första låt på en samling som MNW ger ut. Hörde flera grejer. Det blir en bra skiva.....

Kul att vara med på den. ....