illvrål ljuder över fjärden

förbrukat våld står i skamvrån

tar ett sista farväl

blåsten skyndar på smittan

in i ventilationen och ut igen

faller på målsnöret och in i gråt

bilar hetsar upp skymningen

låser in ljuset i styckat kött

stressar fram svält i tomma iskuber

svarta moln på ena lungan

befläckad skuld i parasitform

avsikten skymmer utsikten

oavgjord tävling i synd

svart spets på metervara kom idag

inslagen och avslagen precis som mina tankar av guld

kranium
vettlös skam över havet

du sliter av mej mitt hår
stoppar det i munnen och sväljer tungan

död hud
styckat liv i små embryon förpackat i plast

du skriker osanningar
klipper sönder mitt öra inifrån och ut

kromat glas
lever sitt liv i husväggarnas hälsenor

du vill ha min kropp
köper den av grannen som inte längre har plats i förrådet

tandlossning
skruvad smärta på sandstigen vid havet

du är så arg på mej
slår tills blodet torkar i två omgångar

regn
hårt vatten som ligger med varandra

du lämnar en lapp
en kort notis i tidningen och förnedrar mej en sista gång

sen går du

vad vill jag
inget nytt idag heller
det är psykotiskt kallt i världen

vad vill du
inget mer än jag i alla fall
sommarens bäst före datum har passerat

vad vill de
ingen ska få skära i mej
luften går i invaderad radiostrålning

vad vill vi
ingen förutom oss vet
vi kramar sönder vår hud och dör

skickar en tanke till livet från andra sidan

luft är allt som finns

mardrömmar över horisonten
jag är där
med dej
inuti väggarnas hemliga samtal

mardrömmar i nattens riter
du är här
med mej
stillar vattnets sårbara skydd

mardrömmar i tusentals år
vi är där
med varandra
idag är det stängt men imorgon öppnar de igen

på återseende min vän
på återseende i eldens samvete

du och jag
tillsammans men fortfarande ogifta

smeksam sorg
tårfylld riddarfjärd med neonljus
drömmar av skräckslagen inandning
svinhårda stormslag en regnig natt
sårar sönder spegelblank sjö

förnuft inslagen i folie
ingjuten i pannbenets vävnad
skålar i blod över middagsljuset
etsar sej ända ner till grundmuren
knackar på porten en gång för mycket

obducerad frånvaro
skymtar vilt i rusningstrafiken
svidar om till kostymbyxor i svart
förmedlar mellan olika världsdelar
drogfyllda påskägg finns det överallt

knastrande lyx
vattenavvisande pappersarbete
river sakta sönder dina armar
eskalerar långsamt tills ingenting återstår
löser upp sej själva under stjärnhimlen

stråvassa plantor
gror och försmäktar en brinnande närhet
färgglada blåsor under foten
avståndet har packat ihop
begärt avsked och tog den sista bussen hem

manipulativa strömfåror
uttorkad hud brister av sorg
avslagen kolsyra sörjer sin livskamrat
blickar ut över sargad tortyr

seg dimma över staden
morgontrötta spritångor kväver
vrider halsen av friska kroppar
pärlhalsbandet går sönder av längtan

dansanta depressioner
erotiska inslag av förtryckt lust
kvider av beröring
stänger in extasen och gör nyckeln osynlig

kompetent okunskap
slår lågor i taket
sätter brandlarm i gungning
lockar rovdjur till måltid utan dessert

hårlösa hudflikar
kliar sönder sej själva i brist på närhet
bedövningspilen har verkat och står för mardrömmens raseri
vilar i handflatans onda uppsåt

lekgalen lektion
tidslystet sällskap sjunger månens visa
förvandlar sitt sår till varande vulkan
klättrar högt på drömmar

inuti

myndighetsövergrepp
svala kroppsvätskor i gryningen
räknar in för avgång
tar smak av förkolnat liv

kroppsmålad aska
smälter samman till härdat fett
beundrar vågens betygsättning
gråter när timman tar avsked

handsvetsad åska
rektala visdomständer på väg upp
tunnar ut anorexiakroppar till ingenting
våldtäktsoffer enas i stämsång

gammal intorkad urin
insomnar av tablettpåverkan
skör i hudvecken
det är tygförfall i industrin

chokladdoppad ångest
fastspänd mellan lungornas blöta hud
upphäver kontraktet innan spelet är slut
kramar sönder din satanistiska ådra

pälshudars psalmsång
bevittnar krig mellan udda båtturer
min svaghet skriker
krossar kanten och simmar ifatt ovissheten

Jag är deprimerad. Skör. Obalanserad. Finns liksom inget självklart att hålla sej i. Materiellt menar jag då. Själsligt finns det rep att ta tag i. Jag är utarbetad. Gråter mest och vill sova trots att jag inte sover så bra. Drömmer mardrömmar och blandar ihop dagar. Trivs hemma men inte där jag bor. Jag är för oanonym för att det ska kännas tryggt och det stör mej. Men det går över snart. Tror jag. J tror att min obalans beror på den senaste tiden kreativitet och det har han nog rätt. Fast samtidigt känns det nästan lite patetiskt. Att skriva dikter och sen bli utbränd. Fast det är ju inte bara det, min sårbarhet kommer ju ifrån så mycket mer. Jag tycker verkligen inte om att känna såhär.

Idag när jag satt på bussen till Spånga för att uträtta ärenden så tänkte jag bara att nej, jag orkar inte. Jag sitter kvar och åker hem igen. Men det kunde jag inte göra för jag var tvungen att hämta ut medicin. Förut blev jag piggare när jag varit iväg en sväng och kom hem med ny energi men nu är jag konstant trött hela tiden. Trots frisk luft, trots kaffe. Eftersom den sedvanliga höstdepressionen uteblev så har jag väl fått en vårdepression istället. Det är ju vanligt de med har jag hört. Bara snön försvinner och termometern stannar på plus kanske det blir bättre.

Jag har börjat på pjäsen. Och jag och min lärare är inte överens om slutet. Inte för att det är han som bestämmer eller att jag inte respekterar hans åsikter och det sa jag till honom, men jag har den där gnagande kommentaren i bakhuvudet hela tiden. Den stör. Och så blir jag trött. Trött på att allt måste vara så jävla lyckligt och varmt. Sen är vi inte överens om en scen som jag älskar. Den skapades först och jag tror visst att det går att ordna. Vill inte skriva ut detaljer här för det blir så rörigt här om det är flera som tycker till. Jag har sagt till honom att jag inte tänker ta bort den scenen och sen får jag se när jag skrivit klart eller närmar mej slutet. Hoppas att han förstår. Men detta skapar ännu mer ångest när jag skriver på den och jag blir arg och sen grinar jag. Så håller det på. Varannan dag är jag jättenöjd andra dagen vill jag bara lägga ner den. Det ordnar väl upp sej så småningom.

Idag spelade vi in två nya texter. Jag blev nöjd men samtidigt känner jag att jag vill ge mer än vad jag gjorde. Men jag tror nog inte att jag är i tillräcklig balans för det. Jag har en idé inför nästa inspelning och det känns bra att fokusera på. Ett bra ämne som kräver mycket kraft. Så jag får väl vänta tills depressionen är över för denna gång. När solen lyser på heltid. Då.